Nu ser jag rött!

Nu har vi äntligen plockat fram burken med rödmylla och börjat måla. Senaste veckoslut blev hela framsidan och halva husgaveln röd. Samtidigt blev berget, grannens stege, mina kläder och en del av växtligheten runt torpet rödprickiga. Speciellt på gavelväggen, när jag står på stegen, uppe under taket darrar nog handen och färgen far både hit och dit.

Dags för nyårslöften!

Så här års brukar jag ge nyårslöften. För nästa år lovar jag att:

1. Inte låta ringblommor, snokört och gurkört sprida sig hejvilt i grönsakslandet! Nu är det total röra. Jag hittar ju inte morötter och spenat bland ringblommor.
2. Binda upp de växter som behöver stöd, i tid, innan de blir för stora och slänger sig längs marken.
3. Plantera ut de sommarblommor som jag försått. I år "glömde" jag bort mina försådda tagetes och zinnia. Nu trängs de i drivbänken, tillsammans med överväxt dill och sallad.

MEN vid närmare eftertanke - och när jag ser på mina grönsaksland och min drivbänk så tror jag ändå det får vara lite rörigt i nästa år också! För hellre lite rörigt och roligt än prudentligt och precis.
Och zinnia, tagetes och dillkronor passar ju fint ihop, eller hur?

Jag gör en långsam kvällspromenad i trädgården!

När solen dröjer sig kvar bakom grannens sädestork och de sista solstrålarna ligger lågt över marken, då är det underbart att sakta flanera genom trädgården. Luften är sval och lätt och kvällsljuset magiskt. Även sommarens heta rabatter i gult och rött verkar att ha svalnat. Istället tar de rosa, brungula och lila nyanserna över. Dofterna från anisisop och temynta blandar sig med doften från den mogna säden som tröskas på åkern invid. Det här är en underbar tid på året!