Mina favoriter i juli är vallmo och fingerborgsblomma. En gång sådda - och de kommer igen och igen. Men definitivt inte där jag tänkt....och jag blir vara tvungen att inse; de blir finast när de dyker upp där de vill och inte där jag planerat och planterat.
Med vallmo avser jag den enkla och ettåriga kornvallmon. Den har slängt ut sina frön långt från den ursprungliga odlingsplatsen. Den dyker upp bland jordgubbar och sallad, i fogarna i stenläggningen och ack så vackert, bland prästkragar och ringblommor....
Digitalis - fingerborgsblomman - reser sig två meter hög mitt i en rabatt där jag aldrig sått den!
Men ack så ståtlig den är - och matchar precis praktbetonikan. Men den slänger sig också ut över stenläggningar, trädgårdsgånger och väver in sig i rosor och andra buskar.
Även här pratar vi om den enkla, gammaldags sorten. Den som fanns vid torpen i min barndom. Ibland funderar jag på om jag borde försöka få in fina, förädlade sorter....Men måntro de skulle bli lika ståtliga som de här Och måntro humlorna skulle älska dem lika mycket.....
Men jag inser - jag måste börja begränsa deras framfart....
Helst skulle jag ju se att de växer bland blåeld och prästkrage i blomsterängen....Men jag är inte herre över mina digitalis....Precis som vallmona bestämmer de själv.....
Och egentligen - det är ju så jag vill ha det. Naturen skall bestämma - inte jag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar