Färggrannt besök i trädgården!

 

Med hösten ändrar trädgården och naturen karaktär. Blommarna slänger sig omkull för att vila. Fjärilarna är färre och fåglarna är tystare. Förutom den stora högljudda spillskråkan som skalar en tall som har gulnat. Tallen har invaderats av insekter och spillkråkan hittar gott om mat. Fålarna pilar också omkring i buskagen och samlar mat. Ekorrens tjatter hörs upp i tallkronan. Men vem är den färggranna sländan som lugnt sitter i grönskan på marken? Jag har inte sett en liknande förut - och den har inte heller sett något sådant som mig förut, för den gnuggar sig förvånat i ögonen!!

 

Vad illa har maskrosorna gjort?

Nu är den tiden på året då jag hysteriskt brukar rusa omkring med maskrosjärnet i handen. Det har jag mer eller mindre slutat med. Kanske jag inte hinner. Kanske har jag gett upp kampen. Eller har jag kanske förlikat mig med insikten om att maskrosorna också hör till naturen.

Jag glädjer mig åt att svalört och gullviva breder ut sig i lunden och på ängen. Jag kör krok med gräsklipparen för att inte klippa de blommande gullvivorna. Men kör ett extra varv för att kapa maskrosstjälkarna. Vad illa har maskrosorna egentligen gjort mig?? Varför är maskrosorna ogräs - och gullvivor så kära?

Jag har en lund - men vill ha ett arboretum

"Vi kommer att bli som på bricka" sa gubben min, när vi i fjol - den här tiden - lät fälla massor med träd i björklunden. Endast björkarna fick bli kvar. Och visst kändes det först lite tomt och öppet.

I förra veckan besökte jag Helsingfors universitets arboretum i Vik, tillsammans med min biologistuderande dotter. Och så vackert det var med den täta grönskan från mängder av olika träd! Jag vill också ha ett arboretum! Jag vill plantera in nya träd, mera träd, olika sorters träd.

Men när jag kom hem från Helsingfors hade vi fått en ny utsikt från torpfönstret. Jag ser ut över lundens vita björkstammar och gulgröna spirande löv som silar solen. Det är så vackert - och vi är inte på bricka!!

Så lunden får förbli lund. Men kanske jag skall anlägga ett miniarboretum i något annat hörn av tomten.....

Jag planterar nässlor!

Mamma skulle ha skrattat åt mig, tänker jag så här på morsdag, när jag planterar nässlor. Ja, faktiskt PLANTERAR BRÄNNÄSSLOR!
I mitt barndomshem växte det nässlor som stora fält bakom fähuset.På hösten var nässlorna fulla av krälande fjärilslarver.
På torpet finns faktiskt inte så mycket nässlor. De som finns växer på "fel" ställen. Nu flyttar jag nässlorna från bärbuskarna och rabatter till ett "eget nässelland". Och jag tänker att mamma skulle ha skrattat. Eller kanske ändå inte.....
Mamma lagade ju faktiskt nässelvatten åt jordgubbarna och kokade nässelsoppa på våren.
Nu skall jag också få nässlor så att det räcker både till soppa, gödselvatten - och åt nässelfjärilarna.

Jag gräver nya rabatter....varför?

Jag gräver så svetten lackar i vårsolen. Gräver nya rabatter runt tillbyggnaden och gräver om de gamla rabatterna som blivit förstörda i byggarbetet.
Sen ser jag på gamla foton från torpet och undrar varför jag gräver rabatter....?!!

Egentligen är ju hela naturen en enda stor rabatt, när den får bestämma själv. Ingen bestämmer var kungsljus, blåeld, prästkrage och blåklocka skall växa. Ingen gödslar och vänder jorden. Och vackert blir det ju ändå.

Så kanske jag skall slänga spaden i knuten och slänga mig själv i solstolen....

Vår i luften!

Den är nästan oanständig, humlan, när den vällustigt rumlar omkring i krokusarna. Sädesärleparet flirtar med varandra, dansar omkring i en pardans på tegeltaket. Stararna kryper in, båda två, i holken. Domherrshanen jagar bort konkurrenten från fågelbrädet.
Ett tranpar skriker på himlen, kollar in sitt hemträsk och bygger sitt bo. Våren är full av pardans och kärlek!
Och för övrigt - måste komma ihåg att sätta mer krokuslökar i höst! Jag tycker inte om dem. Men det gör humlorna!!

It´s all in the swing!

JAG KÖPTE EN NY, DYR LIE, men den fungerar inte. Med den texten uppdaterade jag min Facebook-status nyligen, varpå min intelligenta dotter kontrade med inläggets rubrik. Nu har jag tränat mer med min lie och börjar få upp den rätta och swingen. Men medger, inte är det lätt att slå det gamla, hårda starrgräset.

VI HAR ALLT FÖR MÅNGA ängar och områden som borde slås. Björklunden är efter sju års arbete i vettigt skick. Gräset växer inte så högt, marken börjar övergår i mossa och starrgräset har ersatts av vilda blommor. Bland årets nya arter såg jag bl.a. axveronikan och det gladde mig otroligt. Fafas ängen är andra årets projekt. Gräset är högt, men det börjar bl.a. ersättas av prästkragar. Trekanten är det stora området mot vägen som vi inte ännu gjort något åt. Gräset är midjehögt och varvat med sly, kvistar och älggräs. I fjol började jag "försöka" slå - orkade med ett litet område - och slog då fram massor med sorkbon. Årets projekt är att slå hela området. Planerna är att delvis flytta trädgårdslandet hit. Potatis, jordgubbar, bönor.....men också delvis en blomsteräng med vilda blommor.....

JAG SER FÖR MIG hur fint det blir. Bara jag orkar låta lien gå....

Det bor en groda i dammen!

Egentligen bor det två; en vid dammen och en livslevande i dammen. Den som står vid dammkanten fick gubben i gåva och trots att jag inte är någon vän av den här sortens pynt, tycker jag den är söt och matchar det grönvita.

Dammen är inte mer än en grop som jag grävde upp för några år sedan. Den blev inte större pga att berget kom mot. Men trots att den är liten, har den varit till stor glädje både för oss och för djurlivet. För tredje året i rad bor här alltså en groda. En skygg groda som gömmer sig så fort man tittar ut genom fönstret. Mindre skygga är fåglarna som badar i dammen. Det är spännande att se hur olika fåglar badar på olika sätt. Blåmesarna har inga hämningar, strittar omkring sig så det står härliga till, medan andra fåglar mer försynt och förnämt doppar sig i strandskvalpet.

Fotot är från slutet av juni i fjol, då det vita löjtnantshjärtat blommade. Avsikten var att de här rabatterna skulle vara vita, med lite inslag i blått. Men hur det nu var så hamnade ett rött löjtnantshjärta här och växer så frodigt så jag nämns inte ta bort det. Sen har en orange lilja ploppat upp av sig själv och är vacker tillsammans med daggkåpan, så den får också stanna. Och "i misstag" planterade jag en ligularia som växer så fint - och har gula (!), blommor på hösten. Så min vana trogen håller inte planerna, men vad fasingen, det växer och frodas, så låt gå!!

Hur är det med den biologiska mångfalden, mamma?

Den frågan ställde min kloka dotter när hon såg den välfriserade björklunden som nu befriats från både kvistar och tjockare stammar. Först blev kvistarna aska och nu blev stammarna ved. Idag kom killarna som klabbade alltihop på ett par timmar. Kvar finns bara en välfriserad björklund. Och ärligt talat, inte bekymrar den biologiska mångfalden mig i lunden. Jag tror tvärtom att nu får ängsblommorna livsrum. Mer bekymrad är jag över staren som inte synts till på ett tag. Gömmer den sig i holken eller har den flytt kylan!