Isop - en av mina favoriter

 Isop -  Hyssopus officinalis - är en av mina favoriter i örtträdgården. Eller fjärilsträdgården som jag numera kallar den delen av trädgården. Ja, isop är en gammal krydd- och medicinalväxt, men i min trädgård finns den nog främst till för att glädja fjärilar, humlor och andra pollinerare. 

 

Isop är en flerårig halvbuske. På våren klipper jag nog ner den ganska rejält och jag brukar nog också förnya den helt med ett par års mellanrum. Den kan bli rätt risig och ful....

Men den självsår sig rätt kraftigt, så det är inget problem med nya  plantor.

Jag använder isopen som kantväxt i flere rabatter. Eftersom den också tål att beskäras hårt, så passar den fint som en liten häck. Kanske ett alternativ till buxbom, här på våra breddgrader.

Fast i och för sig tycker jag att det är lite synd att klippa den så hårt, för det är ju blommorna som är en tillgång för pollinerarna. 

Isop finns med rosa, blå och vita blommor. Problemet är att veta vilken färg den lilla fröplantan har....

Min isop"häck" i bilden ovan består av vitblommande isop - tror jag.

Enligt WSOY:s Suuri yrttikirja är blommorna läckra i sallader. Man skall också kunna tillverka extrakt som är bra läkemedel för hosta, astma och andra sjukdomar i andningsvägarna samt som botemedel för urinvägsinfektioner. Samtidigt varnar man dock för att inte använda stora doser och långvarigt. 

Jag har som sagt inte provat. Men kanske jag skall någon gång.....

Tappad kontroll - eller en rikedom?

 Jag har sagt det tidigare och säger det igen; jag har ingen kontroll över min trädgård! Titta t.ex. på den här bilden ovan. Den här gröna fläcken längst fram borde egentligen vara en rosenrabatt. 

Men jag har bara inte haft mage att rensa bort frösådder av ringblomma, gurkört, vallmo och gudarna vete vad. 

Fast vad tusan, tänker jag. Rosorna jag planterade har inte riktigt tagit sig, så bättre så här. Och om några veckor skall jag sätta en nu bild av rabatten. Då får ni se en riktigt frodig blommande rabatt - vänta bara!

 

 

Brandliljor och blåeld har jag inte heller kontroll över. De sprider sig ohämmat och gör precis som de vill! Tjaa....jag tackar och tar emot. Vad kan jag annat. De är ju ändå fina på sitt sätt. Och speciellt här framför huset, som är så torrt och soligt, så är det inte så lätt att få något att trivas.

Okså vid dammen har brandliljorna bestämt sig för att slå sig ner. Man kan ju sen ha olika åsikt om de passar där eller inte. Men eftersom de har valt den platsen, så måste de väl få stanna där....

 

På bilden ovan finns också två ostyriga växter som gör som de själv vill; nunneörten och kungsljuset. Men kungsljuset är herren på torpet den rubbar man inte. Och när den gula nunneörten klämmer in sig bland rosa nävor är jag inte överlycklig precis. Men här har den hittat lämpligare partner i den mörkbladiga ligularian och gulbladiga spirean.  Så visst får båda stanna där de beslutat sig för att växa!

 

Men när prästkragen sprider sig över vägen och det blir omöjligt att ta sig fram. Ja, då minsann! Då sätter jag stopp för dess framfart. Kanske....eller så inte...
Den får väl blomma ut först....

 

T.o.m. i bergsskrevorna frodas det som "av sig själv" funnit sig till rätta där, som bl.a. gul fetknopp, självsådda violer, kattfot....Och det som trivs måste väl få växa i fred.

Visst skulle det ju varit synd om jag rensat bort den här fina violen - så tur att jag inte är så flitig med renshackan ;)

Det samma gäller den vilda rödbläran som jag låtit stanna kvar i rabatten och som nu matchar pionen. Det är alltså den ljusare röda bakom pionen i den här dåliga bilden. Det finns också en röd alunrot, som trots att den är planterad inte alls är lika fin som rödbläran, tycker jag.

Till slut en bild av mera blåeld och prästkrage.  Här dock inte i en rabatt, utan i blomsterängen.
Och den största rikedomen i Rosendal-torpet står nog de vilda växterna för!

 

Visst vill jag ibland försöka bestämma över vad som skall växa var. Och visst vill jag (ibland) ha en prydlig trädgård. Men samtidigt så vill jag nog inte bli herre över naturen utan tacksamt ta emot det som naturen vill bjuda på!

En midsommarbukett i lila - för ögat, fjärilarna och lite för tallriken!

 

Idag, dagen före midsommarafton, plockar jag en bukett med lila perenner.
Jag gör det som omväxling till de senaste inläggens vita buketter - men också för att det nu blommar så många fina lila växter - och dessutom i kombinationer som jag är riktigt nöjd med. 

Därför vill jag nu dokumentera dem, så att jag kommer ihåg dem och kan bygga vidare på dem. 

T.ex. allium, som jag har på flere ställen är så fin, även när den är utblommad, t.ex som ovan tillsammans med trädgårdsnattviol och nedan med den blålila nävan.

Vid foten av samma näva finns en  av mina favoriter; den lilla kantnepetan. Den har nästan exakt samma färg som nävan - och den blommar tåligt länge, helt oberoende av väder och vind. 

Ett stort bonus för mig är att också fjärilar och humlor gillar den. 

Bilden av näva och kantnepeta blev inte så bra - och ännu sämre blev bilden här nedan! Och inte ser ju den lila aklejan och stäppsalvian ut att passa ihop heller! Men i verkligheter är de ett underbart par! Aklejan är den riktigt gamla torpvarianten, lila, rosa eller vit, som dyker upp överallt - där den vill. Jag låter den självså sig och rensar sällan bort den. Jag tycker också bladen är fina i buketter. Och ibland dyker det upp överraskningar! Idag hittade jag nämligen en dubbel variant av den!

Stäppsalvian, på bilden ovan, skall för övrigt få bli en stöttepelare i min fjärilsträdgård. Den är en riktig fjärils- och humlemagnet, den är tålig och härdig. Och den ser fin ut länge, inte bara när den blommar. Jag har satt den tillsammans med rosor, men tror att den också skulle bli fin tillsammans med mina gula fjärilsväxter, t.ex. med rölleka. Eller varför inte med de gråbladiga, som malört eller lammöra.
Ja stäppsalvia vill jag ha mer av! Tyvärr har jag inte märkt att den skulle ge fröplantor, så jag får väl lov att köpa flere plantor. Eller kanske försöka ta sticklingar. 

T.ex.både gräslök och lammöra sprider sig hejvilt, så dem får man mycket av på kort tid!
Båda två hör också hemma i min fjärilsträdgård. 

Och gräslöken får en extra bonusstjärna för att den är både dekorativ och ätbar! Gräslöksblommorna är ju dessutom dekorativa i maten! Nu till midsommar slänger jag blommor (hela eller i mindre delar) i salladen, på nypotatisen, på sill och annan fisk.... Vackert och gott!
När den har blommat över är den ju inte så vacker precis. Men jag klipper blommorna och får ny färsk gräslöksstrån.

Nedan mera som är både ätbart och vackert. Tomater och basilika älskar ju varandra och jag älskar dem! 

Jag har inget växthus, så mina tomater har jag köpt som stora plantor och satt på den varmaste platsen jag bara kan hitta. Inte blir det storskörd, men värt det.
Mellan tomaterna har jag satt basilikaplantor. Den den här lilablommande basilikan föll jag för  pga dess utseende. Ärligt talat kom jag inte ens att fråga i plantskolan vilken art det är. Det räckte för mig att den är dekorativ, klär mina tomater och för att insekterna och jag gillar den. Men de här basilikablommorna skall jag nog också strö över tomatsalladen i midsommar! Då är det fest!!

Och "som vanligt" slutar jag mitt inlägg med en vildväxande lila blomma i min trädgård. Den här lilla rackaren, kråkvicker, finns överallt i min trädgård. Det syns kanske inte på den här bilden, men här växer den invirad i en vinbärsbuske. Javisst, jag borde rensa bort den..... 

Men va sjutton, den är ju så fin! Och den blir så fin i buketter, tillsammans med andra lila blommor. 

Så därför låter jag den finnas i vinbärsbusken - och i den här midsommarbuketten!

Glad midsommar alla trädgårdsvänner!

Favoritperenner och lövproblem

I veckan höll vår trädgårdsklubb den sist träffen för året. Jag vill verkligen tacka våra aktiva styrelsemedlemmar för allt trevligt program som har ordnats under året. Vi har gjort många trevliga besök i varandras trädgårdar, utfärder och  som nu, i veckan, då vi träffades för att prata. 

Temat var favoritperenner. Men mest pratade vi om lövträd, om vilka träd vi gillar och hur vi hanterar löven på hösten. Endel krattar, andra  kör bara över löven med gräsklipparen. Andra krattar och drar bort de hopkrattade löven på presenning. Vilket enligt mig är de lättaste sättet att transportera alla lövhögar till komposten. Och med 70 björkar blir det en hel del löv.....
Ändå skulle jag aldrig avstå från den här höstutsikten från vårt fönster!

Men till favoritperennerna. Jag hade svårt att välja, men kanske på grund av årstiden (den blommar sent och länge) valde jag anisisop som min favorit. Nu ska jag berätta varför.

Mest handlar det om att anisisopen passar mig och min trädgård. Man behöver inte dutta med den och pyssla om den. Den sticker upp sina spiror där den vill -  om den vill. 

På nåt lustigt sätt passar den också in var som helst. Som här ovan,  med rosa temynta. 

En lite överraskande fin kombination. Och nedan - med självsådd ringblomma!

 Jag brukar också passa på och gräva upp fröplantor och sätta i kruka. 

Som här i den gamla aluminiumkastrullen.

Men mest av allt gillar jag nog anisisop för att fjärilarna också gör det!!

Gult är inte fult, speciellt inte i morgondimma!

Jag erkänner, min paradrabatt är gul. Förstås - med inslag av alla möjliga andra färger i de blommor som dyker upp av sig själv och som jag inte kan motstå......
Flere av mina vänner vill inte ha gula blommor i trädgården. I trädgårdstidningar kan man ofta läsa att gula blommor är förbjudna i "de fina" trädgårdarna! I Rosendal-torpet kommer gemsrot, gula krokusar och tulpaner först på våren, efter det gultörel och daggkåpa. Sen tar den gula daglilja över i rabatten och småningom är det dags för höstens blommande rudbeckior.
När man stiger upp en tidig morgon, när de första solstrålarna söker sig fram bakom skogen och morgondimman ännu ligger över ängen, då strålar redan de gula blommorna. Och jag tycker att gult är riktigt fint, sen får andra tycka vad de vill.