Tappad kontroll - eller en rikedom?

 Jag har sagt det tidigare och säger det igen; jag har ingen kontroll över min trädgård! Titta t.ex. på den här bilden ovan. Den här gröna fläcken längst fram borde egentligen vara en rosenrabatt. 

Men jag har bara inte haft mage att rensa bort frösådder av ringblomma, gurkört, vallmo och gudarna vete vad. 

Fast vad tusan, tänker jag. Rosorna jag planterade har inte riktigt tagit sig, så bättre så här. Och om några veckor skall jag sätta en nu bild av rabatten. Då får ni se en riktigt frodig blommande rabatt - vänta bara!

 

 

Brandliljor och blåeld har jag inte heller kontroll över. De sprider sig ohämmat och gör precis som de vill! Tjaa....jag tackar och tar emot. Vad kan jag annat. De är ju ändå fina på sitt sätt. Och speciellt här framför huset, som är så torrt och soligt, så är det inte så lätt att få något att trivas.

Okså vid dammen har brandliljorna bestämt sig för att slå sig ner. Man kan ju sen ha olika åsikt om de passar där eller inte. Men eftersom de har valt den platsen, så måste de väl få stanna där....

 

På bilden ovan finns också två ostyriga växter som gör som de själv vill; nunneörten och kungsljuset. Men kungsljuset är herren på torpet den rubbar man inte. Och när den gula nunneörten klämmer in sig bland rosa nävor är jag inte överlycklig precis. Men här har den hittat lämpligare partner i den mörkbladiga ligularian och gulbladiga spirean.  Så visst får båda stanna där de beslutat sig för att växa!

 

Men när prästkragen sprider sig över vägen och det blir omöjligt att ta sig fram. Ja, då minsann! Då sätter jag stopp för dess framfart. Kanske....eller så inte...
Den får väl blomma ut först....

 

T.o.m. i bergsskrevorna frodas det som "av sig själv" funnit sig till rätta där, som bl.a. gul fetknopp, självsådda violer, kattfot....Och det som trivs måste väl få växa i fred.

Visst skulle det ju varit synd om jag rensat bort den här fina violen - så tur att jag inte är så flitig med renshackan ;)

Det samma gäller den vilda rödbläran som jag låtit stanna kvar i rabatten och som nu matchar pionen. Det är alltså den ljusare röda bakom pionen i den här dåliga bilden. Det finns också en röd alunrot, som trots att den är planterad inte alls är lika fin som rödbläran, tycker jag.

Till slut en bild av mera blåeld och prästkrage.  Här dock inte i en rabatt, utan i blomsterängen.
Och den största rikedomen i Rosendal-torpet står nog de vilda växterna för!

 

Visst vill jag ibland försöka bestämma över vad som skall växa var. Och visst vill jag (ibland) ha en prydlig trädgård. Men samtidigt så vill jag nog inte bli herre över naturen utan tacksamt ta emot det som naturen vill bjuda på!

Min - och björnspinnarens - favorit; såpnejlika!

Såpnejlika Saponaria Officinalis

I många trädgårdar är såpnejlikan kanske ett ogräs. Javisst tar den lätt överhanden i rabatten, med sina långa rotrevor. Men det är också en gammal fin kulturväxt som använts både som läkemedel och som såpa, vilket det latinska namnet ju berättar. 

Skogsstigen

När vi flyttade till Rosendalstorpet fanns det en och annan såpnejlika, som tappert försökte överleva bland stenar och ogräs. När vi byggde till fick såpnejlikorna en hel rabatt för sig. Jag måste erkänna att jag inte brydde mig så värst om dem då! Jag bara helt enkelt grävde ner dem i en skogsslänt bakom huset. Spristånden på andra sidan stigen fick fin mylla, men inte såpnejlikorna, som trots det nu bildar en blommande "häck".

Jag lyckas tyävrr inte återge Rosendal torpets såpnejlikor på bild. Dels räcker inte min kamera och mitt fotokunnande till. Men dels beror det på att det är omöjligt att återge den underbara doften från dem, när man smyger sig fram en stilla sommarkväll......

"Häck" av såpnejlika 

I den virtuella floran citeras såpnejlikornas gamla historia så här:

"Wäxer på en del Kyrkogårdar och gärdesgårdar i Skåne. Blommorne hafwa en behagelig luckt, i synnerhet den förändringen, som har fyllde blommor, hwarföre den ock understundom får plats i Trägårdar, men widgar sig starkt med sina krypande rötter...

...Färska Örten, kokad til et någorlunda starkt spad, skummar som Såpa, och RAFN har försökt, at det kan tjena at deruti aftwätta swett och fläckar på linne, när de senare icke hafwa någon märkelig färg. Ytterligare försök få afgöra, om icke den wore tjenlig til sådant bruk, hwar man icke wid twätt får bruka Såpa."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)

Jag har ännu inte prövat på att göra schampo eller tvål av såpnejlika. Men jag skall nog göra det! Tror jag börjar med det här enkla receptet som finns på Shenets informativa sida,  där det också finns mycket annan information om hur såpnejlika kan användas. SCHAMPO RECEPT

• Vatten - 5 dl 
• Riven rot av såpnejlika - 1 msk (15 ml) 
• Ört, t ex kamomillblom för ljust hår, salviablad för mörkt - 1 msk  
Koka upp vattnet och ta från plattan. Blanda i växtdelarna. 

Låt stå tills det kallnat. Sila och använd som schampo.

Till sist vill jag presentera en annan som gillar såpnejlika. Den här fina rackaren (brun björnspinnare, lär det va) har sovit i flere dagar på såpnejlikan. Och tamme sjutton om den inte har lagt ägg här också. Ja, det är den så välkommen att göra!

Brun björnspinnare (Arctia caja)

En trädgård för fjärilar och andra insekter

Vem vill inte ha fjärilar, humlor och  i trädgården! Visst är det härligt när det fladdrar och surrar  bland blommor och blad. Dessutom är ju pollinerarna så viktiga för vårt ekosystem. Det känns det tragiskt och ledsamt att så många arter håller på att dö ut och att mängden pollinerare drastiskt har minskat i naturen. 

I min trädgård vill jag gärna ha fjärilar, humlor, sländor, bin och andra "nyttiga" insekter! Därför vill jag försöka få dem att trivas genom att satsa på växter som de gillar. Och jag måste se till att jag inte rensar bort sånt de gillar, som t.ex. nässlor!! För nu har jag lärt mig att det både behövs "barnkammare", dvs värdväxter för fjärillarvern och nektarrika blommor för de "färdiga" fjärilarna.

Den vackra makaonfjärilens lika vackra larv, här på min vinruta

Jag vill nu göra köksträdgården till en fjärilsträdgård (jag tar upp ny köksträdgård).

Jag vet ju att det finns växter som är riktiga fjärilsrestauranger, som t.ex. syrenbudlejan. Och jag hade en fantastisk, vit syrenbudleja, men tyvärr klarade den inte vår vinter.  Så jag måste kanske planera lite grundligare.....

Amiralfjäril på min vita syrenbuddleja

För tillfället är isop och kungsmyntan mina bästa fjärilsdragare. De är lätta att odla, tåliga och vackra. Och fjärilarna älskar dem. 

Pärlemorfjäril på min ljusröda isop. Den blåa isopen är lika populär!

Med tanke på nässelfjärilens larver har jag faktiskt planterat in nässlor i trädgården (ja, förstås har inte jag heller något emot försommarens nässelstuvning).

Nässelfjärilen älskar kungsmyntan.

För att lära mig mer om vilka växter jag borde plantera in har jag sökt på nätet. 

Här några utmärkta sidor som jag hittade: 

Svenska naturskyddsföreningen har en fin liten broschyr i pdf format på sin hemsida om hur man kan skapa en fjärilsträdgård. Här finns en länk till den.

Naturskyddsföreningen i Karlskoga har anlagt en fjärils- och humleträdgård och presenterar den med både bilder och växtförteckningar här.

Här en länk till Anne Sandbergs informativa sida om fjärilar och vilka växter som fjärilarna gillar - och behöver för att trivas. 

Kolla också in  www.beautifulwildlifegarden.com. Jag följer också med deras information via Facebook och har lagt in deras badget till höger. 

Till sist måste jag ju bara visa den här bilden av en slända i trädgården. De är ju också underbara!! Den här gnuggade sig faktisk i ögonen förvåning när den såg mig. Undrade säkert vad jag var för en konstig art!!

Världens bästa plats i Rosendal-torpet!

I en vrå av min köksträdgård och örtagård har jag lagt enkla betongplattor och parkerat en kasserad campingstol, ett slitet bord och en tvättplats. Det är inte världens tjusigaste design på min sittplats och fägkombinationerna är lång ifrån stilrena. Men ändå är det världens bästa plats för mig! Här pausar jag från ogräsrensning med en kall cider. Här rensar jag blåbär och svamp. Här sköljer jag grönsaker och tvättar händerna. Här sitter man skyddad från insyn och vindar, solen lyser hela dagen och speciellt kvällsljuset är magiskt här.

*Bakom det kantstötta zinkfatet har naturen i år gett mig en doftande vägg av självsådda trägårdsnattvioler och blågull. Och när de blommat ut är det dags för häcken av oregano att blomma, som även temynta, isop och andra örter. Och fjärilarna älskar min patio, minst lika mycket som jag. Och inte klagar fjärilarna över att blommornas färger skär sig.....

Dagens kloka ord: Man får stå ut med regnet om man vill njuta av regnbågen.

Vad illa har maskrosorna gjort?

Nu är den tiden på året då jag hysteriskt brukar rusa omkring med maskrosjärnet i handen. Det har jag mer eller mindre slutat med. Kanske jag inte hinner. Kanske har jag gett upp kampen. Eller har jag kanske förlikat mig med insikten om att maskrosorna också hör till naturen.

Jag glädjer mig åt att svalört och gullviva breder ut sig i lunden och på ängen. Jag kör krok med gräsklipparen för att inte klippa de blommande gullvivorna. Men kör ett extra varv för att kapa maskrosstjälkarna. Vad illa har maskrosorna egentligen gjort mig?? Varför är maskrosorna ogräs - och gullvivor så kära?

Vårens älskade vilda blommor

Mina mest älskade vårblommor är vilda och inte odlade.
Dvs. visst har jag lite hjälpt på traven. T.ex. lungörten, har jag ju faktiskt frösått själv och den är bland de första vårblommorna i Rosendal torpet. Nu dyker den här och där och - och jag försöker hänvisa den ut i naturen - för i rabatten blir den något av ett ogräs och förökar sig hysteriskt. Bladen, som kommer fram först efter blomningen är stora och kväver allt annat. Nej ut i lunden med den!

Svalörten har jag grävt upp på annan plats och den breder också ut sig i björklunden, något jag gläder mig åt. Den är lätt att flytta, det är bara att plocka de små groddknopparna som bildas i bladvecken och slänga ut dem i trädgården. Fast vill man vara på säkra sidan kan man gräva upp småplantor tidigt på våren. Det skall jag göra i nästa vår, nur när ingen traktor längre skall böka i lunden.
Men ingenting går ändå upp mot vitsippan och blåsippan. Jag hoppas de skall trivas och föröka sig i lunden.

Jag planterar nässlor!

Mamma skulle ha skrattat åt mig, tänker jag så här på morsdag, när jag planterar nässlor. Ja, faktiskt PLANTERAR BRÄNNÄSSLOR!
I mitt barndomshem växte det nässlor som stora fält bakom fähuset.På hösten var nässlorna fulla av krälande fjärilslarver.
På torpet finns faktiskt inte så mycket nässlor. De som finns växer på "fel" ställen. Nu flyttar jag nässlorna från bärbuskarna och rabatter till ett "eget nässelland". Och jag tänker att mamma skulle ha skrattat. Eller kanske ändå inte.....
Mamma lagade ju faktiskt nässelvatten åt jordgubbarna och kokade nässelsoppa på våren.
Nu skall jag också få nässlor så att det räcker både till soppa, gödselvatten - och åt nässelfjärilarna.