Humlen på min nya humlestör blir ömt omslingrad av en ljusrosa akleja. Jag lyckas inte återge det på bilden, men det är ett så vackert par. Och de har hittat varann, helt på egen hand!
Och så är det vanligtvis i Rosendal-torpet.
Sällan kan jag ta äran åt mig, om växterna passar ihop. Dels har jag för lite kunskap, dels är jag för ostrukturerad när jag planterar. Jag gräver ner växter där det råkar finnas plats. Fast jag kanske hade helt andra planer för det området....Eller fast det är en skuggig plats och just den växten vill ha sol. Eller fast det bredvid finns en växt som växer sig gigantisk och kväver den lilla stackaren.
Sällan kan jag ta äran åt mig, om växterna passar ihop. Dels har jag för lite kunskap, dels är jag för ostrukturerad när jag planterar. Jag gräver ner växter där det råkar finnas plats. Fast jag kanske hade helt andra planer för det området....Eller fast det är en skuggig plats och just den växten vill ha sol. Eller fast det bredvid finns en växt som växer sig gigantisk och kväver den lilla stackaren.
Men ofta blir det faktiskt rätt bra ändå!
Och dessutom har jag ju ännu större orsak att glädjas åt överraskande kärleksmötena mellan växter, än om det är resultat av medveten, strukturerad planering!
Men för att komma ihåg vilka växter som tycker om varandra så öppnar jag en ny etikett som heter kärlekspar. Till kärleksparen hänför jag också den gula nunneörten och den här hostan som har blad med gul kant
1 kommentar:
Fina par tillsammans!
Glad Midsommar!
Skicka en kommentar