Prästkragar till lust och leda!

 

För några år sedan byggde vi en trappa i slänten, ner mot köksträdgården. Vi byggde den av gamla slitna bräder som nu har ruttnat, så det är dags att göra om trappan. Men det har dykt upp en söt, lila näva och en hel massa prästkragar mitt i trappan, så vi får väl lov att vänta tills de blommat ut. Prästkragar finns det ju i och för sig överallt. De gör vad de kan för att invadera och ta över i rabatterna, men jag försöker förpassa dem till ängarna och naturområdena. Fast egentligen är prästkragarna och nävan är ganska fina, så kanske de får stanna här i trappan, också i fortsättningen....
Jag har för övrigt lagt upp ett bildalbum på min sida i Facebook, med lite mer bilder av blommorna i min trädgård.

 

Lunden blommar allt rikligare!

Sju års arbete i lunden börjar sakta ge resultat. Först växte här endast midjehögt gräs och älggräs, men nu ökar antalet arter, år från år. I år har äntligen ängsklockan hittat hit, men jag glädjer mig också åt bl.a. prästkrage, kråkklöver, rödblära, ängsnäva, kråkvicker, gulvial, gökblomster, klätt, rödklöver, vitklöver - och en liten vicker som jag inte kan identifiera. Och vad är den svagt rosa nejlikan som doftar så underbart. Kommer till att det måste vara en praktnejlika, men enligt Mossbergs flora är den sällsynt. Fast enligt Mossberg är brunklöver också sällsynt och den finns i stora fält.

Midsomaren doftar kaprifol

Midsommarafton firar vi hos vänner i skärgården, där doften av deras underbara kaprifol blandas med doften av salt hav. Nu har jag också planterat en kaprifol i Rosendal-torpet. Doften av hav kan jag inte plantera, men kaprifolens väldoft vill jag gärna ha!

Gult är inte fult, speciellt inte i morgondimma!

Jag erkänner, min paradrabatt är gul. Förstås - med inslag av alla möjliga andra färger i de blommor som dyker upp av sig själv och som jag inte kan motstå......
Flere av mina vänner vill inte ha gula blommor i trädgården. I trädgårdstidningar kan man ofta läsa att gula blommor är förbjudna i "de fina" trädgårdarna! I Rosendal-torpet kommer gemsrot, gula krokusar och tulpaner först på våren, efter det gultörel och daggkåpa. Sen tar den gula daglilja över i rabatten och småningom är det dags för höstens blommande rudbeckior.
När man stiger upp en tidig morgon, när de första solstrålarna söker sig fram bakom skogen och morgondimman ännu ligger över ängen, då strålar redan de gula blommorna. Och jag tycker att gult är riktigt fint, sen får andra tycka vad de vill.

Semester - men inte från trädgården!

Så började semestern från lönejobbet, vilket innebär heldagsjobb i trädgården. Fast det är inte särskilt häftiga trädgårdsarbeten jag ägnar mig åt. Mest kärrar jag sand och kompost, så svetten lackar.
Nu har grävskopa och andra arbetsmaskiner inget att göra i trädgården, har jag bestämt! Nu är det envishet och muskelkraft som gäller!! Och varsamhet - för i lunden blommar nattviol och andra rara växter. Så spade och skottkärra går varma, när gropar och diken efter tillbyggnaden fylls igen och rör och avloppstank täcks in. Men samtidigt har jag ju alla tiders chans att jämna ut, skapa nya rabatter, gångar och sittplatser, plantera nytt, planera nytt, alldeles från början!!
Och trots slavjobbet med skottkärran, tar jag mig tid att stanna upp och njuta av pionen som äntligen slagit ut!

Ringblommorna invaderar köksträdgården!

Jag tänkte inte så grönsaker i år. Men lite sallad måste man ju ha. Och bönor och mangold kan jag ju inte va utan. Ja och persilja och dill måste jag ju så, förstås. Och lite morötter och rödbetor. Och kanske gurka.....
Så visst sådde jag grönsaker - och som vanligt kommer det nu upp miljoner med ringblommor, snokört, gurkört, vallmo mm mitt i grönsakslandet. Nu växer och frodas blommorna bland de späda grönsakerna. Och som vanligt nämns jag inte rensa bort dem, utan jag tror det skall bli så fint med blommor bland grönsakerna. Bilden är från 2009, då mitt grönsaksland var så här färggrant.
Visst är det fint....MEN det är ett problem! Det blir liksom mera ringblommor än sallad, bönor, mangold, rödbeta .....för att inte tala om dill och persilja som kvävs i hjäl.
Men vad sjutton, det är väl huvudsaken det växer....
En favoritbok är för övrigt Lena Isreaelsons Kål & krasse - den nya köksträdgården. Boken drar en lans för den vackra köksträdgården.

Världens bästa plats i Rosendal-torpet!

I en vrå av min köksträdgård och örtagård har jag lagt enkla betongplattor och parkerat en kasserad campingstol, ett slitet bord och en tvättplats. Det är inte världens tjusigaste design på min sittplats och fägkombinationerna är lång ifrån stilrena. Men ändå är det världens bästa plats för mig! Här pausar jag från ogräsrensning med en kall cider. Här rensar jag blåbär och svamp. Här sköljer jag grönsaker och tvättar händerna. Här sitter man skyddad från insyn och vindar, solen lyser hela dagen och speciellt kvällsljuset är magiskt här.

*Bakom det kantstötta zinkfatet har naturen i år gett mig en doftande vägg av självsådda trägårdsnattvioler och blågull. Och när de blommat ut är det dags för häcken av oregano att blomma, som även temynta, isop och andra örter. Och fjärilarna älskar min patio, minst lika mycket som jag. Och inte klagar fjärilarna över att blommornas färger skär sig.....

Dagens kloka ord: Man får stå ut med regnet om man vill njuta av regnbågen.

För mycket av det goda?

I en veckas tid har vi nu kunnat njuta av gassande sol från en klarblå himmel. Men för många har det blivit för mycket av det goda. Mina nyanlagda rabatter och min gubbe lider av hettan.

Jag njuter av värmen, men inte av torkan. Som sagt, jag gillar inte att vattna och Rosendal-torpets trädgård gillar inte att jag vattnar! De hårda lerjordarna går över i betong och mina stackars plantbarn darrar av kyla när de duschas med kallt vattnet från bergsbrunnen. Brustet hjärta, rododendron och syren slokar - och blommar alldeles för hastigt ut.

Jag slänger vattenkannan, spänner upp parasollet och slår mig ner i den ljumma skuggan med en kall cider. Tids nog kommer det nog regn! Och lite torka ska väl också växterna tåla!!!

Svalare i nästa vecka...

Den här veckans värmebölja har inte gynnat nygrundade rabatter och det gräs som jag sått över nergrävda vatten och avloppsrör. Mamma så alltid, "be till gud om regn före midsommar, efter midssommar är din bön förgäve". Jag förstår nu vad hon menade. På försommaren behövas regn för såddar ska gro och nua planteringar ta sig. Men viss är den underbar, den här värmeböljan. I en vecka nästan sol och närmare 30 grader!! Och i nästa vecka blir det svalare redan..

Sommarblommor är inte min grej....

Jag är inte så mycket för sommarblommor i kruka!
Jag försöker övertyga mig själv, efter ett besök i Annikas växthus, fullt med underbara sommarblommor som får pulsen att stiga och ha-begäret att växa.
Men sommarblommor är inte min grej, säger jag åt mig själv...
Kanske sanningen ändå är att jag är för snål och lat för sommarblommor och krukodling. Efter tillbyggnaden av torpet är kassan skral, så jag satsar hellre pengarna på träd och buskar än blommor. Men jag är också lat, jag orkar inte vattna, ids inte plocka döda blommor, pyssla om.... I den sommarhetta vi nu har, ropar sommarblommorna efter vatten flere gånger om dagen.

Jag har ett förråd fullt av krukor av olika format, men man kan ju göra så mycket annat med krukor än plantera sommarblommor i dem. Jag gräver upp perenner och örter och placerar i krukorna. Speciellt fetbladsväxter, som inte är så törstiga. Eller svänger dem upp och ner, som här på störarna med rosenböna, en bild från i fjol.
Ja, och besöket i Annikas växthus; jag erkänner! Det blev några sommarblommor....Och rosmarin, mynta och lavendel. Som jag skall plantera i kruka.

Sommaren gick över från hägg till syren!

Vips gick häggblomningen över i syrenblom.
Finns det något vackrare än vita syrener mot en röd torpvägg?
Finns det härligare doft en syrenblom i sommarkvällen?
I Rosendal-torpet bildar vita och lila syrener en doftande och blommande vägg mot huset.
Men underbart är kort så nu gäller det att njuta av syrenerna.

De dyker upp här och där...

Jag trodde tillbyggnaden skulle ta kraften av dem, men inte. Också i år dyker de upp här och där, små gröna tofsar, som ger ett löfte om en orange färgexplosion i juli. Det är brandliljor. De började komma av sig själv för ett par år sedan. Vi har inte planterat dem, och de fyra-fem första åren vi fanns i Rosendal-torpet såg vi inte av dem. Men mitt i allt började de dyka upp på de mest oväntade ställen och gav oss ett färggrant inslag i trädgården. Bilden är från i fjol. Jag tackar och tar emot - och struntar totalt i om färgskalan är den rätta.

Vad illa har maskrosorna gjort?

Nu är den tiden på året då jag hysteriskt brukar rusa omkring med maskrosjärnet i handen. Det har jag mer eller mindre slutat med. Kanske jag inte hinner. Kanske har jag gett upp kampen. Eller har jag kanske förlikat mig med insikten om att maskrosorna också hör till naturen.

Jag glädjer mig åt att svalört och gullviva breder ut sig i lunden och på ängen. Jag kör krok med gräsklipparen för att inte klippa de blommande gullvivorna. Men kör ett extra varv för att kapa maskrosstjälkarna. Vad illa har maskrosorna egentligen gjort mig?? Varför är maskrosorna ogräs - och gullvivor så kära?

Vatten- och avloppsrör "göms in"

Skottkärran går het i Rosendaltorpet. Vi kärrar jord och sand för att täcka in 26 meter vattenrör och minst lika mycket avloppsrör. Eftersom torpet mer eller mindre står på berget så kan rören inte helt grävas ner, utan vi fyller upp. Samtidigt passar jag på att "få ordning" på både framdsida och baksida av huset. Jag fyller ut, jämnar ut, lagar nya rabatter och nya sittplatser. Jag kärrar gammal kompost, skrapar ihop jord från berget, kärrar jord från trädågrdslandet. Bra går det så också, men visst skulle det va skönt att köpa ett par lass fin trädfårdsjord. Men det passar inte plånboken, så man tager vad man haver, som mamma skulle ha sagt, och bra blir det så också.

Bastuterassen fick tak - men inte räcke!

Idag fick vår nya bastuterass ett tak av plexiglas. Man kan vara av olika åsikt om det är snyggt eller inte, men den stora terassen och taket kommer att höja mysfaktorn! Nu kan vi sitta på bastuterassen fast det regnar ute!

Däremot hade både egna gubben och byggkillarna svårt att förstå att jag inte vill räcke på framsidan av terassen. Men det är ju en terass och inte balkong!! Dessutom, ser inte gubben min och byggkillarna det jag ser? Framför terassen finns ju (snart) en planteringslåda med klägväxter och blommor och buskar! Kanske en vinranka? Och lavendel?! I alla fall kommer det att bli jättefint, det ser jag!

Lovar nya bilder så fort jag har fixat planteringslådan, målat och inrett terassen.

Jag har en lund - men vill ha ett arboretum

"Vi kommer att bli som på bricka" sa gubben min, när vi i fjol - den här tiden - lät fälla massor med träd i björklunden. Endast björkarna fick bli kvar. Och visst kändes det först lite tomt och öppet.

I förra veckan besökte jag Helsingfors universitets arboretum i Vik, tillsammans med min biologistuderande dotter. Och så vackert det var med den täta grönskan från mängder av olika träd! Jag vill också ha ett arboretum! Jag vill plantera in nya träd, mera träd, olika sorters träd.

Men när jag kom hem från Helsingfors hade vi fått en ny utsikt från torpfönstret. Jag ser ut över lundens vita björkstammar och gulgröna spirande löv som silar solen. Det är så vackert - och vi är inte på bricka!!

Så lunden får förbli lund. Men kanske jag skall anlägga ett miniarboretum i något annat hörn av tomten.....

Vårens älskade vilda blommor

Mina mest älskade vårblommor är vilda och inte odlade.
Dvs. visst har jag lite hjälpt på traven. T.ex. lungörten, har jag ju faktiskt frösått själv och den är bland de första vårblommorna i Rosendal torpet. Nu dyker den här och där och - och jag försöker hänvisa den ut i naturen - för i rabatten blir den något av ett ogräs och förökar sig hysteriskt. Bladen, som kommer fram först efter blomningen är stora och kväver allt annat. Nej ut i lunden med den!

Svalörten har jag grävt upp på annan plats och den breder också ut sig i björklunden, något jag gläder mig åt. Den är lätt att flytta, det är bara att plocka de små groddknopparna som bildas i bladvecken och slänga ut dem i trädgården. Fast vill man vara på säkra sidan kan man gräva upp småplantor tidigt på våren. Det skall jag göra i nästa vår, nur när ingen traktor längre skall böka i lunden.
Men ingenting går ändå upp mot vitsippan och blåsippan. Jag hoppas de skall trivas och föröka sig i lunden.

Jag planterar nässlor!

Mamma skulle ha skrattat åt mig, tänker jag så här på morsdag, när jag planterar nässlor. Ja, faktiskt PLANTERAR BRÄNNÄSSLOR!
I mitt barndomshem växte det nässlor som stora fält bakom fähuset.På hösten var nässlorna fulla av krälande fjärilslarver.
På torpet finns faktiskt inte så mycket nässlor. De som finns växer på "fel" ställen. Nu flyttar jag nässlorna från bärbuskarna och rabatter till ett "eget nässelland". Och jag tänker att mamma skulle ha skrattat. Eller kanske ändå inte.....
Mamma lagade ju faktiskt nässelvatten åt jordgubbarna och kokade nässelsoppa på våren.
Nu skall jag också få nässlor så att det räcker både till soppa, gödselvatten - och åt nässelfjärilarna.

Ljuvliga majmorgon!!

Nattfrosten ger tulpanbladen ett krispigt täcke. Narcisser och andra blommor, som redan vaknat till liv hukar sig i kölden, men sträcker sig snart igen mot solen som tittar fram bakom skogskanten.
Lördag morgon - och jag tar mig rätten till en långsam morgon. Ägnar mig åt lite trädgårsshopping, köper några nya perenner från Viherpeukalot för de nya rabatter jag snart skall färdigställa. Min älskade gubbe har passat upp mig med morgonkaffe och eldat i köksspisen.
Men nu är det nog dags att gå ut för att njuta av den bästa tiden på året!

Nu kommer vattnet in - och far ut!!!

Idag är det en festdag i Rosendal torpet. Idag drog rör-Fabiansönerna rör både in och ut. Nu kommer det vatten i tvättstället och i i duschen bakom den spetsmönstrade duschväggen. Och det bästa av allt; nu far det ut när vi spolar i toalettstolen!