De dyker upp här och där...

Jag trodde tillbyggnaden skulle ta kraften av dem, men inte. Också i år dyker de upp här och där, små gröna tofsar, som ger ett löfte om en orange färgexplosion i juli. Det är brandliljor. De började komma av sig själv för ett par år sedan. Vi har inte planterat dem, och de fyra-fem första åren vi fanns i Rosendal-torpet såg vi inte av dem. Men mitt i allt började de dyka upp på de mest oväntade ställen och gav oss ett färggrant inslag i trädgården. Bilden är från i fjol. Jag tackar och tar emot - och struntar totalt i om färgskalan är den rätta.

Vad illa har maskrosorna gjort?

Nu är den tiden på året då jag hysteriskt brukar rusa omkring med maskrosjärnet i handen. Det har jag mer eller mindre slutat med. Kanske jag inte hinner. Kanske har jag gett upp kampen. Eller har jag kanske förlikat mig med insikten om att maskrosorna också hör till naturen.

Jag glädjer mig åt att svalört och gullviva breder ut sig i lunden och på ängen. Jag kör krok med gräsklipparen för att inte klippa de blommande gullvivorna. Men kör ett extra varv för att kapa maskrosstjälkarna. Vad illa har maskrosorna egentligen gjort mig?? Varför är maskrosorna ogräs - och gullvivor så kära?

Vatten- och avloppsrör "göms in"

Skottkärran går het i Rosendaltorpet. Vi kärrar jord och sand för att täcka in 26 meter vattenrör och minst lika mycket avloppsrör. Eftersom torpet mer eller mindre står på berget så kan rören inte helt grävas ner, utan vi fyller upp. Samtidigt passar jag på att "få ordning" på både framdsida och baksida av huset. Jag fyller ut, jämnar ut, lagar nya rabatter och nya sittplatser. Jag kärrar gammal kompost, skrapar ihop jord från berget, kärrar jord från trädågrdslandet. Bra går det så också, men visst skulle det va skönt att köpa ett par lass fin trädfårdsjord. Men det passar inte plånboken, så man tager vad man haver, som mamma skulle ha sagt, och bra blir det så också.

Bastuterassen fick tak - men inte räcke!

Idag fick vår nya bastuterass ett tak av plexiglas. Man kan vara av olika åsikt om det är snyggt eller inte, men den stora terassen och taket kommer att höja mysfaktorn! Nu kan vi sitta på bastuterassen fast det regnar ute!

Däremot hade både egna gubben och byggkillarna svårt att förstå att jag inte vill räcke på framsidan av terassen. Men det är ju en terass och inte balkong!! Dessutom, ser inte gubben min och byggkillarna det jag ser? Framför terassen finns ju (snart) en planteringslåda med klägväxter och blommor och buskar! Kanske en vinranka? Och lavendel?! I alla fall kommer det att bli jättefint, det ser jag!

Lovar nya bilder så fort jag har fixat planteringslådan, målat och inrett terassen.

Jag har en lund - men vill ha ett arboretum

"Vi kommer att bli som på bricka" sa gubben min, när vi i fjol - den här tiden - lät fälla massor med träd i björklunden. Endast björkarna fick bli kvar. Och visst kändes det först lite tomt och öppet.

I förra veckan besökte jag Helsingfors universitets arboretum i Vik, tillsammans med min biologistuderande dotter. Och så vackert det var med den täta grönskan från mängder av olika träd! Jag vill också ha ett arboretum! Jag vill plantera in nya träd, mera träd, olika sorters träd.

Men när jag kom hem från Helsingfors hade vi fått en ny utsikt från torpfönstret. Jag ser ut över lundens vita björkstammar och gulgröna spirande löv som silar solen. Det är så vackert - och vi är inte på bricka!!

Så lunden får förbli lund. Men kanske jag skall anlägga ett miniarboretum i något annat hörn av tomten.....

Vårens älskade vilda blommor

Mina mest älskade vårblommor är vilda och inte odlade.
Dvs. visst har jag lite hjälpt på traven. T.ex. lungörten, har jag ju faktiskt frösått själv och den är bland de första vårblommorna i Rosendal torpet. Nu dyker den här och där och - och jag försöker hänvisa den ut i naturen - för i rabatten blir den något av ett ogräs och förökar sig hysteriskt. Bladen, som kommer fram först efter blomningen är stora och kväver allt annat. Nej ut i lunden med den!

Svalörten har jag grävt upp på annan plats och den breder också ut sig i björklunden, något jag gläder mig åt. Den är lätt att flytta, det är bara att plocka de små groddknopparna som bildas i bladvecken och slänga ut dem i trädgården. Fast vill man vara på säkra sidan kan man gräva upp småplantor tidigt på våren. Det skall jag göra i nästa vår, nur när ingen traktor längre skall böka i lunden.
Men ingenting går ändå upp mot vitsippan och blåsippan. Jag hoppas de skall trivas och föröka sig i lunden.

Jag planterar nässlor!

Mamma skulle ha skrattat åt mig, tänker jag så här på morsdag, när jag planterar nässlor. Ja, faktiskt PLANTERAR BRÄNNÄSSLOR!
I mitt barndomshem växte det nässlor som stora fält bakom fähuset.På hösten var nässlorna fulla av krälande fjärilslarver.
På torpet finns faktiskt inte så mycket nässlor. De som finns växer på "fel" ställen. Nu flyttar jag nässlorna från bärbuskarna och rabatter till ett "eget nässelland". Och jag tänker att mamma skulle ha skrattat. Eller kanske ändå inte.....
Mamma lagade ju faktiskt nässelvatten åt jordgubbarna och kokade nässelsoppa på våren.
Nu skall jag också få nässlor så att det räcker både till soppa, gödselvatten - och åt nässelfjärilarna.

Ljuvliga majmorgon!!

Nattfrosten ger tulpanbladen ett krispigt täcke. Narcisser och andra blommor, som redan vaknat till liv hukar sig i kölden, men sträcker sig snart igen mot solen som tittar fram bakom skogskanten.
Lördag morgon - och jag tar mig rätten till en långsam morgon. Ägnar mig åt lite trädgårsshopping, köper några nya perenner från Viherpeukalot för de nya rabatter jag snart skall färdigställa. Min älskade gubbe har passat upp mig med morgonkaffe och eldat i köksspisen.
Men nu är det nog dags att gå ut för att njuta av den bästa tiden på året!

Nu kommer vattnet in - och far ut!!!

Idag är det en festdag i Rosendal torpet. Idag drog rör-Fabiansönerna rör både in och ut. Nu kommer det vatten i tvättstället och i i duschen bakom den spetsmönstrade duschväggen. Och det bästa av allt; nu far det ut när vi spolar i toalettstolen!

Jag gräver nya rabatter....varför?

Jag gräver så svetten lackar i vårsolen. Gräver nya rabatter runt tillbyggnaden och gräver om de gamla rabatterna som blivit förstörda i byggarbetet.
Sen ser jag på gamla foton från torpet och undrar varför jag gräver rabatter....?!!

Egentligen är ju hela naturen en enda stor rabatt, när den får bestämma själv. Ingen bestämmer var kungsljus, blåeld, prästkrage och blåklocka skall växa. Ingen gödslar och vänder jorden. Och vackert blir det ju ändå.

Så kanske jag skall slänga spaden i knuten och slänga mig själv i solstolen....

Grönsaksland eller inte, det är frågan?

Idag tog grannen fram jordfräsen! Själv uppbådar jag all viljestyrka jag har och säger "i år skall jag inte odla grönsaker".
Visst vill jag! I fjol var grönsakslandet så här frodigt - fast förstås - mera blommor än grönsaker....
I år pockar området runt huset på min uppmärksamhet. Dessutom har jag tänkt omvandla det nuvarande grönsakslandet till örtagård och ta upp nytt grönsaksland.
Men jag hör grannens jordfräs och känner lockande toner....
Kanske jag ändå skall dra igång den egna jordfräsen. Och så lite sallad. Och rädisor. Och bönor och ärter förstås. Ja, och dill och persilja. Och några morötter och rödbetor vill jag ju ha, och.....

Jag ska måla hela världen, lilla mamma....

Lite vit målfärg gör susen! Det skulle vara att ta i, om jag skulle säga att möblerna blir som nya. Men de duger gott åt oss igen, efter att ha fått sig en omgång med penseln.
Jag bar ut allt gammalt "skräp". Fyra pallar, en byrå, en blompelare, tre svarvade ljusstakar i trä, den gamla furusängen. Ja t.om. den gamla takkronan, inhandlad på loppis, blev vit.
Men skåpet som pappa snickrat....det tror jag faktiskt skall få behålla sin brunbeiga färg en tid ännu.....

Det lilla torpet med den stora tv:n

När torpet blev större blev den gamla tv:n mindre. Det tyckte åtminstone gubben. Idag for vi till Vuorios och köpte en ny, större tv. Så nu domineras torpstugan av en 32 tums väggmonterad tv. Inget fattigt torparliv, här inte!

Vår i luften!

Den är nästan oanständig, humlan, när den vällustigt rumlar omkring i krokusarna. Sädesärleparet flirtar med varandra, dansar omkring i en pardans på tegeltaket. Stararna kryper in, båda två, i holken. Domherrshanen jagar bort konkurrenten från fågelbrädet.
Ett tranpar skriker på himlen, kollar in sitt hemträsk och bygger sitt bo. Våren är full av pardans och kärlek!
Och för övrigt - måste komma ihåg att sätta mer krokuslökar i höst! Jag tycker inte om dem. Men det gör humlorna!!

Det var bättre förr....

Så här såg det ut i fjol. I fjol fanns här löjtnanthjärta och fänrikshjärta, lungört och astilbe, hosta och hasselört och många andra växter. I fjol var området kring dammen bakom huset en liten grön oas och ett gömställe för folk, fåglar och grodorna i dammen.
I år finns här ett dike för dränering och ett för avlopp, en sandhög under vilken det finns en avloppstank, en hög med mylla full av rötter och sten, en hög med tegelsten (vår gamla spis) och byggavfall. Och jag gräver mera diken för elkabel, avloppsrör och gråvattenrör. Jag har ingen aning om blommorna är under högarna med mylla eller bortgrävda.
Men vad gör det! Jag kan ju plantera nya. Och nu har jag ju en möjlighet att göra om det - bättre än förr!

Nu är det trendigt att inte städa!

Rensa och städa inte för mycket i trädgården. Uppmuntra det vilda. Bjud in naturen. Bland annat det här sa Victoria Hagman i sin föreläsning om Ekologisk design som hon höll för vår trädgårsklubb i förrgår. Nu är det dessutom trendigt med det vildvuxna, rufsiga.
Även i fortsättningen skall kan jag således låta prästkragarna växa där de vill. Även om det är mitt framför dörren och gör det svårt att öppna och stänga dörren. Och backnejlikorna får blomma mellan stenplattorna, trots att det är just där man går.

Det som göms i snö....

Sakta äter marken sig fram genom snön. Solen segrar nog över vintern i år också. Men när snön smälter kommer allt möjligt fram. Vi gör fynd av mer eller mindre trevlig karaktär. Det mindre trevliga är rester av betong, fogmassa, gipsskivor - och förpackningsmaterial i mängder. Men här finns också restvirke för ett halvt hus. Pentti ser ved i virket. Men jag håller hårt i alla brädlappar! Jag ser virke till fågelholkar, blomställningar, blomlådor, broar, trappor, utemöbler....

Och här, just här, som nu finns en hög med bräder, där ser jag för mig en ny fin uteplats, med långbord och bänkar och prunkande rabatter och buskar runt omkring! DET blir fint. Bara jag först....

Det kliar i fingrarna....

Det kliar i fingrarna. Är det vårallergi? Ryktet når mig att skärgårdsbönderna sätter potatis. Och det kliar ännu mer i så-och-odla fingrarna. Men än är det vinter kvar, som visan säger och som en vän skrev i Facebook. Mina drivbänkar syns knappt under snön. I väntan på att jag skall kunna så och plantera ute, sätter jag butiksörter i burkar vid fönstret och pärlhyacinter på verandan.

Nu är det ljus i stugan!

Några intensiva byggdagar i torpet, därefter några intensiva "städa och ordna upp" dagar. Och nu är det - om inte klart, så i allafall beboeligt, ja till och med riktigt mysigt.

Allt som gäller byggnadsarbeten, det kan Micke och hans killar. I ett huj plockades bergullen bort ur fönstergluggarna och istället fick vi de efterlängtade fönster. Allt som rör rör, det kan pappa och son Fabiansson! De kopplade och drog vattenrör genom hela stugan. Varmvattenboiler, dusch och kranar är monterade. Vad gör det sen att vattnet saknas. Allt som rör el, det kan Peppe. Så nu är halogenlampor och kristallkronor på plats. Nu är det ljust i stugan - både genom fönster och från lampor!

Själva bidrar vi inte med så mycket annat än att städa undan och ordna upp - och ja visst, måla, måla och måla!

Och på lördagen drack vi skumpa!!

Det brinner en brasa!

Igen en gång gjorde Rolle och hans personal från Eldabutiken i Pargas ett bra jobb i Rosendal-torpet. Jag släppte in dem i stugan kl. halv åtta på morgonen. Då var det 30 grader ute - så spisen var efterlängtad.
På eftermiddagen stod Jötul-kaminen där, som om den alltid skulle ha funnits. Och inte ett spår av att det jobbats i stugan! Snyggt och prydligt var det!
Nu har vi premiäreldat. Det är en söt liten sockerbit, men nog värmer den för det!!