23 september 2012

Snart gör vi som tranorna....

Trädgården pockar på uppmärksamhet, men jag hinner inte riktigt med den. Lönejobbet tar nu all min energi. Efter jobbet går jag en liten runda i trädgården, plockar i mig några sura havtorn eller söta plommon.
Jag flanerar, njuter av höstens färger och allt som ännu blommar; rosor, klematis, rudbeckior mm.
Men ärligt talat, nu får jag skärpa mig för att inte se alla "måsten", dvs det jag borde och så gärna vill göra. Jag vet ju att trädgården förlåter mig. Den kommer nog igen i nästa år, fast jag inte rensar, beskär, klipper, delar, flyttar. 


Det här veckoslutet hade jag tänkt vika för trädgårdspyssel, men nej - regnet satte käppar i hjulet. Oj vad det är blött i marken. Men jag kunde ändå städa bort sommaren, dvs. plocka undan trädgårdsmöbler och pynt. Snart gör vi som tranorna, drar söderut, till vinterbostaden. Ja, vi förflyttar ju oss de facto bara 15 km och kommer tillbaka varje veckoslut, men ändå känns det lite melankoliskt.

 Jag måste erkänna att jag gillar att "pynta" i trädgården. Jag hänger upp ljuslyktor och skyltar. Jag radar ut blomkrukor, rostiga järngrejor, planteringsspadar och snirkliga stöd åt blommorna - enbart för att jag tycker det ser mysigt ut. Till och med en stor prydnads groda och en egenhändigt tillverkad ödla av hönsnät finns det i vår trädgård. Det nyaste tillskottet är ett fint blått keramikklotet från Ceracon, som jag fick i julklapp av gubben, och två koltrastar av trä från Wildlife Garden . Jättefint, tycker jag,  och då spelar det ingen roll vad andra tycker. Men på hösten är det ett drygt jobb att plocka undan allt.


Nu har jag städat undan hundrafemtioelva lerkrukor och massor med andra prylar.
Men det finns också "pynt" i trädgården som får stanna kvar under vintern. Dit hör den rostiga söndriga grepen och spaden som är utmärkta stöd för vinrutan i örtagården. 



02 september 2012

Hösten gula giganter lyser i trädgården!


Höstens gula blommor är verkliga höjdare i dubbelbemärkelse. Inte enbart stora, utan gigantiska! 
Men också höjdare, eftersom de lyster upp höstmörkret! 
När jag skriver det här har nog mina spirstånds blommar ut, men de gladde mig länge.
En liten planta från trädgårdsklubbens plantbyte har på en säsong blivit ett jättebestånd vid husknuten.


Min absoluta favorit är fackelstånds. De är nästan två meter höga och så kraftiga, så de behöver inte bindas upp. Det bästa med dem är ändå är dels att fjärilar och humlor älskar dem, dels att jag ser dem från min länsstol. Jag behöver inte ens gå ut för att njuta av dem!

Gullbollen eller höstrudbeckian fanns här när vi flyttade hit. När vi byggde till torpet trodde vi att de skulle stryka med, eftersom deras växtplats grävdes upp. Jag flyttade därför ett par plantor, grävde ner dem invid ett äppelträd. Där blommar de nu, fyra meter upp i trädet! 
Den gamla beståndet kom också igen och döljer nu helt vårt sovrums fönster. De är ganska yviga och slänger sig hit och dit. Ingen ordning på dem inte....
Men de gör skäl för namnet gullboll och lyser så glatt. Så jag förlåter dem gärna...