31 juli 2012

Åskvädret satte sina spår i trädgården

Jag höll nog på att falla i gråt när jag igår, när efter jobbet gjorde en runda i trädgården.

Nattens otroligt häfta åskväder, med skyfall och kraftiga åskbyar, hade  satt sina spår. Det var en enda röra i rabatterna. Hela rabatten med såpört som ännu inte börjat blomma, låg ut över trädgårdsgången. Mina ståtliga spirstånds på andra sidan gången, de som nu blommar som finast, hade lagt sig ner längs berget. Och likadant såg det ut i många andra rabatter. ¨

Men snabbt insåg jag att det inte är orsak att deppa. Det gäller ju bara några blomrabatter! Mer synd är det om skadorna på de grödor som odlas för inkomstens skull. Och dessutom - jag har ju själv sagt det; det är naturen som bestämmer.Och när naturens krafter slår till, då kommer nog vi människor (och våra trädgårdar) i andra hand!

Så jag gav rabatterna lite första hjälp. Försökte binda upp och stöda...
Men igen en gång inser jag; i nästa år i ska jag fixa lite blomstöd INNAN skadan är skedd....!!!.


20 juli 2012

Månadens favoriter, vallmo och fingerborgsblomma

Mina favoriter i juli är vallmo och fingerborgsblomma. En gång sådda -  och de kommer igen och igen. Men definitivt inte där jag tänkt....och jag blir vara tvungen att inse; de blir finast när de dyker upp där de vill och inte där jag planerat och planterat.

Med vallmo avser jag den enkla och ettåriga kornvallmon. Den har slängt ut sina frön långt från den ursprungliga odlingsplatsen. Den dyker upp bland jordgubbar och sallad, i fogarna i stenläggningen och ack så vackert,  bland prästkragar och ringblommor....

Digitalis - fingerborgsblomman - reser sig två meter hög mitt i en rabatt där jag aldrig sått den!
Men ack så ståtlig den är - och matchar precis praktbetonikan. Men den slänger sig också ut över stenläggningar, trädgårdsgånger och väver in sig i rosor och andra buskar. 
Även här pratar vi om den enkla, gammaldags sorten. Den som fanns vid torpen i min barndom. Ibland funderar jag på om jag borde försöka få in fina, förädlade sorter....Men måntro de skulle bli lika ståtliga som de här Och måntro humlorna skulle älska dem lika mycket.....
Men jag inser - jag måste börja begränsa deras framfart....
Helst skulle jag ju se att de växer bland blåeld och prästkrage i blomsterängen....Men jag är inte herre över mina digitalis....Precis som vallmona  bestämmer  de själv.....
Och egentligen - det är ju så jag vill ha det. Naturen skall bestämma - inte jag....

04 juli 2012

Min blomsteräng - och drömängen

För varje år finns det lite mera vilda blommor på ängarna kring  Rosendal torpet. Det gör mig så glad att märka att ängsklocka, prästkrage, gökblomster mm. sprider sig. 
Det gör mig också så glad att märka att fjärilar och andra insekter är glada....

Men det är nog inte lätt att skapa fina blomsterängar, det kräver både tid och ork. 
Jag har jobbat rätt hårt med ängarna i ca tio års tid och behöver nog tio år till, tror jag....



Hittills har jag ett område med ängsklocka, ett med prästkrage osv. Målet är ju att de skulle beblanda sig, men hittills tycks de trivas bäst var för sig...

Det största problemet är nog ändå att hålla undan det höga gräset. De är inte så svårt att slå med lie, men det knepiga är att jag inte har mage att slå när det alltid finns blommor som står i knopp. Och innan blommorna har blommat ut är gräset midjehögt....
Borde kanske slå det i början av juni...

 .I år är jag ändå glad för att en vän vill ha det hö som ängarna producerar för sina får. Fast egentligen borde jag ju istället ha får själv, här på Rosendal ängarna. 

För en tid sen hittade jag drömängen när jag gjorde en skogspromenad. Berättar inte i vilken skog jag promenerade, det får förbli en hemlighet...
Det var en alldeles ofattbart vacker blomsteräng!  Det mest fantastiska var mängden av nattvioler blandat med alla andra ängsblommor. Ja, här fanns faktiskt tusentals nattvioler.
Så vackert kan endast naturen skapa - ja med lite hjälp, för ängen slås nog regelbundet!