I MINA BLOMRABATTER råder rena, rama revolutionen. De kraftiga växterna tar för sig av näring och livsrum. De små, späda får ge vika för de storas framfart. Handlar det om evolution i enlighet med Darwins läror? Ett naturligt urval, där de svaga inte har plats och de starka får fortplanta sig, leva vidare och utvecklas? Eller skall jag erkänna att det är det rena, rama slöheten och slarvet från min sida?
NU JUST UNDRAR JAG vart mina nyplanterade rudbeckior tog vägen? Och var finns de små dagliljorna? De stora lever och frodas, men den lilla sorten - aj titta, de finns där under de växande lungörtsbladen.... Men den nyplanterade klematisen som skulle svinga sig upp i trädet, var är den? Jag såg för mig en hög, lilablommande klematis. Men det var en liten späd planta - som inte längre syns bland daggkåpa och nävor.
VILL DU HA EN RABATT med frodiga blad och kraftigt växande grönska så kan jag rekommendera daggkåpa, lungört, stor näva, stor daglilja (vet som vanligt inte sorten), prästkrage och blåeld. Fotot är från 22.5. Idag 10.6 har tulpaner och andra vårblommor blommat ut och de ovannämnda har tagit överhanden. De lider inte av torka och brist på näring. Nej, de växer och växer. Och alla andra, små, vackra blommor försvinner i grönskan, utslagna i den gröna revolutionen som pågår.
NÄR JAG ÄR FÖR LAT FÖR ATT GALLRA....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar