En midsommarbukett i lila - för ögat, fjärilarna och lite för tallriken!

 

Idag, dagen före midsommarafton, plockar jag en bukett med lila perenner.
Jag gör det som omväxling till de senaste inläggens vita buketter - men också för att det nu blommar så många fina lila växter - och dessutom i kombinationer som jag är riktigt nöjd med. 

Därför vill jag nu dokumentera dem, så att jag kommer ihåg dem och kan bygga vidare på dem. 

T.ex. allium, som jag har på flere ställen är så fin, även när den är utblommad, t.ex som ovan tillsammans med trädgårdsnattviol och nedan med den blålila nävan.

Vid foten av samma näva finns en  av mina favoriter; den lilla kantnepetan. Den har nästan exakt samma färg som nävan - och den blommar tåligt länge, helt oberoende av väder och vind. 

Ett stort bonus för mig är att också fjärilar och humlor gillar den. 

Bilden av näva och kantnepeta blev inte så bra - och ännu sämre blev bilden här nedan! Och inte ser ju den lila aklejan och stäppsalvian ut att passa ihop heller! Men i verkligheter är de ett underbart par! Aklejan är den riktigt gamla torpvarianten, lila, rosa eller vit, som dyker upp överallt - där den vill. Jag låter den självså sig och rensar sällan bort den. Jag tycker också bladen är fina i buketter. Och ibland dyker det upp överraskningar! Idag hittade jag nämligen en dubbel variant av den!

Stäppsalvian, på bilden ovan, skall för övrigt få bli en stöttepelare i min fjärilsträdgård. Den är en riktig fjärils- och humlemagnet, den är tålig och härdig. Och den ser fin ut länge, inte bara när den blommar. Jag har satt den tillsammans med rosor, men tror att den också skulle bli fin tillsammans med mina gula fjärilsväxter, t.ex. med rölleka. Eller varför inte med de gråbladiga, som malört eller lammöra.
Ja stäppsalvia vill jag ha mer av! Tyvärr har jag inte märkt att den skulle ge fröplantor, så jag får väl lov att köpa flere plantor. Eller kanske försöka ta sticklingar. 

T.ex.både gräslök och lammöra sprider sig hejvilt, så dem får man mycket av på kort tid!
Båda två hör också hemma i min fjärilsträdgård. 

Och gräslöken får en extra bonusstjärna för att den är både dekorativ och ätbar! Gräslöksblommorna är ju dessutom dekorativa i maten! Nu till midsommar slänger jag blommor (hela eller i mindre delar) i salladen, på nypotatisen, på sill och annan fisk.... Vackert och gott!
När den har blommat över är den ju inte så vacker precis. Men jag klipper blommorna och får ny färsk gräslöksstrån.

Nedan mera som är både ätbart och vackert. Tomater och basilika älskar ju varandra och jag älskar dem! 

Jag har inget växthus, så mina tomater har jag köpt som stora plantor och satt på den varmaste platsen jag bara kan hitta. Inte blir det storskörd, men värt det.
Mellan tomaterna har jag satt basilikaplantor. Den den här lilablommande basilikan föll jag för  pga dess utseende. Ärligt talat kom jag inte ens att fråga i plantskolan vilken art det är. Det räckte för mig att den är dekorativ, klär mina tomater och för att insekterna och jag gillar den. Men de här basilikablommorna skall jag nog också strö över tomatsalladen i midsommar! Då är det fest!!

Och "som vanligt" slutar jag mitt inlägg med en vildväxande lila blomma i min trädgård. Den här lilla rackaren, kråkvicker, finns överallt i min trädgård. Det syns kanske inte på den här bilden, men här växer den invirad i en vinbärsbuske. Javisst, jag borde rensa bort den..... 

Men va sjutton, den är ju så fin! Och den blir så fin i buketter, tillsammans med andra lila blommor. 

Så därför låter jag den finnas i vinbärsbusken - och i den här midsommarbuketten!

Glad midsommar alla trädgårdsvänner!

Mera vita blommor och blad

 Nu måste jag bara fortsätta på det förra temat, dvs vita blommor. För nu blommar midsommarosen, eller Finlands vita ros, som den också kallas. Ja, det namnet tror jag den nog har mer i Sverige, här heter den nog bara midsommarros!

När midsommarrosen blommar är det sommar! Blomningen är kort, men desto mer överdådig. Som tur är blommar den vanligen lite senare än syrenerna, annars skulle det ju bara bli för mycket av den nästan kvalmigt söta, men ljuvliga, doften som vardera har.

Det finns säkert inte ett gammalt torp, där det inte växer midsommarrosor. För mig är den också en riktig nostalgi-ros, eftersom den även fanns vid mitt barndomshem. Därför är jag nu så lycklig att den också finns här vid Rosendal-torpet - till och med på flera olika ställen. Här på bilden kantar den "övre skogsvägen", ända till humlebågen.

Vid foten av midsommarrosen har jag planterat randgräs och hosta med vitkantade blad (jag har som vanligt ingen aning om vad arten heter) De gör sig fint tillsammans, tycker jag. Och jag har en liten förkärlek för växter med variegerade blad, också andra färgkombinationer, som t.ex. i gult och grönt.

Ett liten problem i att  kombinera midsommarrosen med andra växter är att rosen inte så lätt håller sig på plats.....Rotskott kommer upp överallt! Om man vill hålla den i styr måste man väl gräva ner något som håller den på plats. Men jag tar nog bara sekatören på de skott som sticker upp på "fel" och låter rosen hållas.....

 

Så här års blommar också silverarv fint med blommor i vitaste vitt. På våren är jag alltid beredd att rensa bort den, eftersom den ser så torr och risig ut. Men jag klipper ganska hårdhänt bort det torra - och tror nästan att den inte skall ta sig. Men likväl börjar den blomma fint, här i kanten av soliga, torra rabatten, där den nu har fått sällskap av en annan silvrig växt, lammöra.

 

Bland mina två-åringar dyker alltid upp vita blommor. Tyvärr är det inte så lätt att veta i förväg vilka som är vita. Jag har försökt spara frön från de vita och så dem separat, för att ha till den (kommande) vita rabatten. Nu har jag både vita digitalis och vit blågull på gång. Här har också trädgårdsnattviolen fått en nästan helt vit blomma. Kanske jag skall binda ett vitt band runt den, för att komma ihåg att den är vit - och så att jag kommer ihåg att ta frön från den. 

Igen skall jag sluta med en vild, vit, som jag inte lyckats identifiera, trots att jag studerat mitt "uppslagsverk"; Mossbergs Den nya nordiska floran.

Under gungan är vår så kallade gräsmatta full av en korsblommig ört, med liknande blommor och växtsätt som hundlokan, men mycket lägre. Så småningom skall gräsklipparen få ta den, men tillsvidare får den växa. Jag tycker ju det är så fint, så......

Drömmen om den vita månskensträdgården

Som så många andra drömmer jag om den vita trädgården. Eller åtminstone den delen av trädgården, där  gula blommorna är förbjudna (på något konstigt vis smyger gult sig in i alla rabatter hos mig).
Jag vill ha en plats i trädgården, där allting är harmoniskt och svalt i vitt och grönt. 

Månskensträdgård, brukar det ju också kallas, eftersom de vita blommorna lyser i skymningen - och framförallt i månskenet. Jag vill placera min vita rabatt i anslutning till "skogsträdgården", så att de vita växterna får en bakgrund av skog och buskar och så att de lyser upp skogen. Trots att månskenet inte riktigt når fram här.

Min anspråkslösa början till vit trädgård består bl.a. av spetsmössa, Tiarella cordifolia, som gladde mig genom att bilda en tät matta på enbart ett år. Och nu blommar de så skirt längs skogsstigen. 

I år blommar också den eländiga rhododendron-kraken, som jag planterade sommaren 2012, men som hjortarna mumsade i sig, genast följande vinter. Har inte förr märkt att hjortar äter rhododendron, men den här finska PMA Tigerstedt-roddisen tyckte de gilla.
Kvar fanns inte mycket, men den har nu tagit sig och blommar nu för första gången. Men endast två blommor....

Väldigt anspråkslös, men vacker tycker jag också den här kombinationen är, vanligt randgräs och nåt slag av bräcka (?).  Randgräset har jag på flera ställen i trädgården och jag har inte (hittills)  problem med att det skulle vara för invasivt. Jag tycker det passar fint med andra växter i vitt. Bl.a. har jag den tillsammans med en hosta med vit-gröna blad, under midsommarrosen, som ju också blommar i vitt.

I år har nog våren och försommaren bjudit på ett överflöd av vitt! Sällan har äpple, plommon, körsbär, päron mm. blommat så rikligt. I år har vi suttit i hammocken under äppelblom - ja det är också en lyx att njuta av.

Efter äppelblommen kom ett överflöd av vitt på hägg och rönn. Och nu håller syrenen snart på att blomma ut här hos oss. Men nu i veckoslutet satt vi länge i syrenbersån och njöt av den härliga doften.

Till allra sist måste jag bara påminna om att naturen, speciellt under vår och försommar står för underbara vita fält av blommor. Bara man låter naturen - och gräsklipparen - vara i fred. För om man behöver EN orsak för att INTE klippa gräs så är det den här: Ett fält av hundloka. Det kan ju INTE bli vackrare! 

Som en minneslista för mig själv - och kanske till glädje för någon annan - så publicerar jag här två länkar med inspiration och kunskap om den vita månskensträdgården. 

Odla.nu om månskensträdgården

Sissinghurst Castle 

Underbara vår - men underbart är kort!

Nu har våren fullkomligen exploderat i famnen på oss!

Nyss hade vi ännu nattfrost - och genast när nattfrosten drog bort, kom värmeböjan in.

Och visst har vi längtat! En hel lång vinter har vi drömt om den här värmen och de ljumma kvällarna.
Nu känns det ändå frestande att sörja över att det är så torrt och varmt - och över att äppel- och plommnträdens fantastiska blomningstid är över innan man hunnit blinka. 

Men vad gör det - nu kommer syrenernas blomningstid, så nu är det härligt att sitta här i syrenbersån på morgonkaffe. Och eftermiddagsstund med en bra bok, i solstolen som jag fick i present i fjol.
Den är tom skön att sova i :)

Till min favoritsysselsättning i trädgården hör att gräva upp, flytta och plantera om :)
Många små plantor får vandra vidare från Rosendal torpet till nya hem. Men å andra sidan har jag kommit från plantbyten och andras trädgårdar med nya plantor. Alla de här bebisarna måste ju förstås pysslas om och vattnas.
Nu har vi haft mellan 25 och 30 grader varmt i flere dagar och det är länge sen senaste regn.

Många av växterna i trädgården får lov att klara sig på egen hand, eftersom min ork och vattnet bara räcker till för bebisplantor.

Och ja, det mesta klarar sig bra, som tur är!
Som azalean i bergssluttningen som blommar nu så skirt på bar kvist.
Likaså min senaste favorit, spetsmössa, Tiarella cordifolia, som på bara en säsong har brett ut sig och nu kantar en lång sträcka av skogsstigen.

Tålig är också gulltöreln och den gamla gula dagliljan, som dessutom tycker så bra om varandra. De växer på torraste och soligaste platsen och är fina nästan hela säsongen. Men speciellt nu så här på våren.

Nu gäller det att också hinna njuta av varje sekund. Att hinna stanna upp och ta in allt det underbara.
För som bekant är underbart alldeles för kort!

Stenarbete värmer i vårkylan

Så småningom skall bloggen och trädgården vakna ur vinterdvalan. I trädgården spejar jag efter de första spirande liven, men det går lika långsamt som dataförbindelserna här i torpet.

Jag längtar efter att få börja så och plantera, men marken är frusen. Själv är jag inte frusen, trots att det är bara 5 grader och snålblåst. Jag håller värmen uppe med att bära sten och gräva.

 Jag gräver en ny rabatt och en ny väg. Och mellan dem radar jag så stora stenar som jag bara orkar flytta.

 Allt går med kärringkraft. Stenarna hämtar jag från grannens skog. Det finns en stor stenhög, som jag har fått lov att ta från. Men problemet är att jag inte kommer ända fram med skottkärran, utan måste bära dem en bit. Som tur är har de riktigt stora stenarna kommit fram på den egna tomten, när jag grävt i jorden.

 Jag är helt stengalen, det måste erkännas. Vägar  och rabatter kantas av mossiga naturstenar, trappor i slänter byggs av sten. Sittplatser byggs av platta stenar. Husgrunden får en kant av runda fina stenar.

 Stenläggningen vid dammen har kommit från en annan grannes åkerkant. De har redan fått fin mossbeläggning och verkar höra hemma här. Men bäckfåran kräver nog en hel del finish innan den är färdig och stentrappan behöver kantas av grönska.
Nu väntar jag på grönskan....och i väntan på det bär jag mera sten!

 

Drömmer om doftande pelargoner och om pelargonhus!

Jag måste erkänna, pelargoner hör till de blommor som jag tycker är vackra - hos andra. 

Varje vår faller jag för att köpa några krukor som  inte blir så där fina som de är hos andra.

Och när vintern kommer så står de där och skräpar  tills de dör.....

Men nu, nu skall det bli ändring. Nu har jag blivit lite förälskad i de här skira doftpelargonerna 

jag köpte som små sticklingar i våras. 

Det skulle vara roligt att veta sorten, men den höll jag inte koll på. 

..Den enda jag känner igen är Doktor Westerlund, som växer på min blompelare. Den är också fin fast den inte blommar, tycker jag. 

Det finns hela 200 olika sorters doftpelargoner, läser jag på pelargonsällskapets hemsida. 

Det fascinerande med doftpelargonerna är  också att de är ätliga (även om jag har ätit dem) 

Men doftpelargoner är goda och höjer humöret skriver Henriette Kress på sin utmärkta webbsida, där det också finns några tips om hur man kan använda doftpelargoner.

Rosendal torpets veranda är ju i och för sig som gjord för pelargoner - fast den saknar ordentliga fönsterbräden. Men tänk om man skulle ha ett pelargonhus!

Det här alldeles underbara lilla pelargonhuset fick jag besöka senaste sommar, vid ett trädgårdsbesök som vår trädgårdsklubb gjorde. 

Kanske något sådant här, skulle passa i Rosendal-torpet också. Fyllt med doftande pelargoner av olika slag!

Skönt att vintern nu kommer. Nu finns tid för alla dessa underbara drömmar om doftpelargoner och pelargonhus. Och de drömmarna kostar ingenting"

Härliga höst!

Som vanligt har vi  avslutat torpsäsongen  för året i månadsskiftet september-oktober.
Trots att vi ändå tillbringar långa veckoslut i torpet, känns det lite ledsamt och konstigt att en säsong är förbi. 

Men samtidigt är det skönt att komma hit till veckosluten, elda brasa, bada bastu och njuta av mörkret.

Dessutom har vi hittills fått njuta av en fantastisk höst med fina höstfärger. 

 I slutet av september blommade midsommarrosorna! Nåja, några knoppar i alla fall.

En vecka senare lyste rosenhäckens blad som guld i morgonsolen. 

Gullklematisen på portalen mot skogen har både silvriga fröhängen och blommor.
Och i skogen bakom portalen lyser asparna gula. 

Visst är hösten en underbar tid, den också. Och dessutom får vi nu se framemot en hel lång ny sommarsäsong - om bara ca 6 månader!!

Favoritperenner och lövproblem

I veckan höll vår trädgårdsklubb den sist träffen för året. Jag vill verkligen tacka våra aktiva styrelsemedlemmar för allt trevligt program som har ordnats under året. Vi har gjort många trevliga besök i varandras trädgårdar, utfärder och  som nu, i veckan, då vi träffades för att prata. 

Temat var favoritperenner. Men mest pratade vi om lövträd, om vilka träd vi gillar och hur vi hanterar löven på hösten. Endel krattar, andra  kör bara över löven med gräsklipparen. Andra krattar och drar bort de hopkrattade löven på presenning. Vilket enligt mig är de lättaste sättet att transportera alla lövhögar till komposten. Och med 70 björkar blir det en hel del löv.....
Ändå skulle jag aldrig avstå från den här höstutsikten från vårt fönster!

Men till favoritperennerna. Jag hade svårt att välja, men kanske på grund av årstiden (den blommar sent och länge) valde jag anisisop som min favorit. Nu ska jag berätta varför.

Mest handlar det om att anisisopen passar mig och min trädgård. Man behöver inte dutta med den och pyssla om den. Den sticker upp sina spiror där den vill -  om den vill. 

På nåt lustigt sätt passar den också in var som helst. Som här ovan,  med rosa temynta. 

En lite överraskande fin kombination. Och nedan - med självsådd ringblomma!

 Jag brukar också passa på och gräva upp fröplantor och sätta i kruka. 

Som här i den gamla aluminiumkastrullen.

Men mest av allt gillar jag nog anisisop för att fjärilarna också gör det!!

Skogsträdgård....nåja, det är kanske lite att ta i....

Jag har varit en lat bloggare den sista tiden. 

Jag vill gärna skylla på min långsamma dataförbindelse här i Rosendal torpet. Lite enerverande att sitta här med långsam uppladdning av bilder och sånt. (Vilket också är en orsak till att jag inte alltför flitigt läst och kommenterat andra bloggar)

Eller kan jag skylla på att jag INTE varit lat trädgårdsjobbare, utan haft fullt upp i trädgården. För under den här sommaren har jag inlett (och fortsatt) många stora och några små projekt i trädgården. Projekt som tyvärr inte ännu är färdiga. Men -  blir trädgårdsprojekt nånsin färdiga. 

Oberoende - nu skall jag presentera och dokumentera ett av de halvfärdiga projekten (höll på att skriva fallfärdiga....), dvs. skogsträdgården. 

Att kalla det för SKOGSTRÄDGÅRD är nog att ta i. Det är området bakom huset, där jag för ett år sen började gräva vägar och plantera. Jag såg för mig en trolsk skog, med frodig växtlighet i grönt och vitt, lite stråk av rosa och blått. 

Fast....sen bredde den gula nunneörten ut sig. Och jag nämns ju inte ta bort något....

I skogsträdgården skulle det inte finnas bar jord, utan mossa och ormbunkar. Och området där gråvattnet rinner ut (se röret till vänster), där skulle va en liten våtmark.....

Fast inte blev det ju riktigt så här heller.....Åtminstone inte ännu...

Kanske någon gång....

Men visst finns det glädjeämnen också! Som den här vackra taiwanskuggliljan som blommar i ett hörn av skogen. Fast den ser lite ensam och övergiven ut. Och knappast kommer den ens att överleva vintern....

Jag gillar också valnötsträdet och azalean som jag köpte i fjol från Ilola arboretum. Valnötsträdet har växt en meter och azalean under trädet mår bra.....

Den gula nunneörten har gift sig så vackert med  hostan, så jag förlåter den för att den är gul. Och sist men inte minst, hasselörten, min absoluta favorit bland marktäckare, trivs och breder ut sig. Den får ta plats lite här och där.

Så summa summarum. Jag fortsätter kalla den här platsen för skogsträdgård. Och jag tycker den är alldeles underbar. Trots att den inte ser ut som i Strömsö och inte heller som i mina fantasier.

Men nästa sommar, då ska jag......

Har du upptäckt Pinterest och börjat pinna?

I min barndom pinnade man från skolan.....Nu sitter jag här och pinnar underbara trädgårdsbilder på Pinterest! 

Ja, för ett trädgårdsfreak är Pinterest ett fynd. Till de anslagstavlor jag grundat på Pinterest suger jag nu in idéer och drömmar, fantastiska och fantasifulla lösningar för trädgården, pyssel och knåp och överlag vackra bilder från trädgårdar runtom i världen.
Jag har t.ex. grundat en anslagstavla för växthus och andra trädgårdshus. Där samlar jag bilder som jag kan plocka fram, när jag om hundra år börjar bygga på mitt drömväxthus, det där med vinrankor ovanför badkaret och kristallkrona och....ja, ni vet....

Så här ser min anslagstavla ut på Pinterest ut

Jag är själv "ny" på Pinterest och lär mig fortfarande om att pinna, repinna, gilla och följa på Pinterest. Men jag är helt frälst och kan rekommendera Pinterest för alla som har ett specialintresse, som man vill följa med. Må sen va trädgård eller inredning eller recept eller whatever.....

På svenska hittade jag en bra guide till Pinterest av Helene Alfvegren.

Ett tips är också att klicka på streckikonen uppe i vänstra hörnet, den som blir röd när du pekar på den. Förutom sökord för olika bildkategorier, finns längst ner rubriken About. Där finns olika tips och lösningar som det lönar sig att bekanta sig med.

Jag erkänner att jag inte har satt mig in i upphovsrätt och jag vet inte vilka bilder som jag får eller inte får pinna! Men hittills har jag nästan enbart repinnat bilder från andras Pinterest anslagstavlor.
Jag har nog laddat ner Pin It ikonen som gör det möjligt för mig att pinna bilder direkt från Internet, men endast några få gånger gjort det hittills. Ber om ursäkt för de gångerna också.....
(Du hittar ikonen Pin It och anvisningar på Pinterest under about/goodies). 

När och OM jag börjar pinna bilder från era bloggar, så lovar jag att fråga först!

  Men tillsvidare finns mer än tillräckligt för mig att ösa ur i Pinterest bildarkiv, så jag fyller mina egna dröm-anslagstavlor med andras fantastiska lösningar. 

Berätta gärna, du som finns på Pinterest och är lika trädgårdsgalen som jag, så kan jag följa dig där.
Och du får gärna följa mig och repinna bilder från mina anslagstavlor som du hittar här.

 

Min - och björnspinnarens - favorit; såpnejlika!

Såpnejlika Saponaria Officinalis

I många trädgårdar är såpnejlikan kanske ett ogräs. Javisst tar den lätt överhanden i rabatten, med sina långa rotrevor. Men det är också en gammal fin kulturväxt som använts både som läkemedel och som såpa, vilket det latinska namnet ju berättar. 

Skogsstigen

När vi flyttade till Rosendalstorpet fanns det en och annan såpnejlika, som tappert försökte överleva bland stenar och ogräs. När vi byggde till fick såpnejlikorna en hel rabatt för sig. Jag måste erkänna att jag inte brydde mig så värst om dem då! Jag bara helt enkelt grävde ner dem i en skogsslänt bakom huset. Spristånden på andra sidan stigen fick fin mylla, men inte såpnejlikorna, som trots det nu bildar en blommande "häck".

Jag lyckas tyävrr inte återge Rosendal torpets såpnejlikor på bild. Dels räcker inte min kamera och mitt fotokunnande till. Men dels beror det på att det är omöjligt att återge den underbara doften från dem, när man smyger sig fram en stilla sommarkväll......

"Häck" av såpnejlika 

I den virtuella floran citeras såpnejlikornas gamla historia så här:

"Wäxer på en del Kyrkogårdar och gärdesgårdar i Skåne. Blommorne hafwa en behagelig luckt, i synnerhet den förändringen, som har fyllde blommor, hwarföre den ock understundom får plats i Trägårdar, men widgar sig starkt med sina krypande rötter...

...Färska Örten, kokad til et någorlunda starkt spad, skummar som Såpa, och RAFN har försökt, at det kan tjena at deruti aftwätta swett och fläckar på linne, när de senare icke hafwa någon märkelig färg. Ytterligare försök få afgöra, om icke den wore tjenlig til sådant bruk, hwar man icke wid twätt får bruka Såpa."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)

Jag har ännu inte prövat på att göra schampo eller tvål av såpnejlika. Men jag skall nog göra det! Tror jag börjar med det här enkla receptet som finns på Shenets informativa sida,  där det också finns mycket annan information om hur såpnejlika kan användas. SCHAMPO RECEPT

• Vatten - 5 dl 
• Riven rot av såpnejlika - 1 msk (15 ml) 
• Ört, t ex kamomillblom för ljust hår, salviablad för mörkt - 1 msk  
Koka upp vattnet och ta från plattan. Blanda i växtdelarna. 

Låt stå tills det kallnat. Sila och använd som schampo.

Till sist vill jag presentera en annan som gillar såpnejlika. Den här fina rackaren (brun björnspinnare, lär det va) har sovit i flere dagar på såpnejlikan. Och tamme sjutton om den inte har lagt ägg här också. Ja, det är den så välkommen att göra!

Brun björnspinnare (Arctia caja)