Mina mest älskade vårblommor är vilda och inte odlade.
Dvs. visst har jag lite hjälpt på traven. T.ex. lungörten, har jag ju faktiskt frösått själv och den är bland de första vårblommorna i Rosendal torpet. Nu dyker den här och där och - och jag försöker hänvisa den ut i naturen - för i rabatten blir den något av ett ogräs och förökar sig hysteriskt. Bladen, som kommer fram först efter blomningen är stora och kväver allt annat. Nej ut i lunden med den!
Svalörten har jag grävt upp på annan plats och den breder också ut sig i björklunden, något jag gläder mig åt. Den är lätt att flytta, det är bara att plocka de små groddknopparna som bildas i bladvecken och slänga ut dem i trädgården. Fast vill man vara på säkra sidan kan man gräva upp småplantor tidigt på våren. Det skall jag göra i nästa vår, nur när ingen traktor längre skall böka i lunden.
Men ingenting går ändå upp mot vitsippan och blåsippan. Jag hoppas de skall trivas och föröka sig i lunden.
2 kommentarer:
så fin :) plockade förgät mig ej & liljekonvaljer idag.. tänk att en hade slått ut!
Kram
Tiina
Vilken fin bild. Har själv planterat en lungört i rabatten så nu är det bara vänta och se om den sprider sig.
Skicka en kommentar