Jag undrar om man med mental träning kan lära sig älska maskrosor. Såg nyligen ett trädgårdsprogram i TV, där en kvinna berättade att hennes favoritblomma var maskrosor. Och det syntes! Trädgården var full av maskrosor - och tulpaner. Ett hav i gult och rött!!Och jag erkänner, det VAR vackert! Ändå hittar jag mig själv jämnt med maskrosjärnet i högsta hugg och näsan i jorden. Fast jag vet att det är en kamp jag förlorar! Och fast jag vet att våra torpgräsmattor mer är maskrosmattor än gräsmattor. Och fast jag vet att min sk "trädgårdsstil" är den vildvuxna och inte en den prudentliga. Och fast jag vet att jag minsann skulle ha annat att göra än att gräva maskrosor.
Trots det tillbringar jag TIMMAR med maskrosjärnet på jakt efter den låååånga maskrosroten som inte växer upp igen. Och kvar står femtonhundratusentrettiosju maskrosor och skrattar åt mig. Och jag morrar mellan tänderna "jag älskar för tusan inte maskrosor, de tgör jag inte".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar