Gammal är bäst!

Ja, i Rosendal torpet är nog gammal bäst. Dvs om man är en ros!

Jag drömmer om en riktig rosendal i Rosendalen och har planterat in lite nya rosor. Men de som fanns här från början mår bäst - och har verkligen tagit sig, när de fått lite omsorg. Med betoning på LITE.

Den här busken var odefinierbar när vi flyttade hit. Risig och utan blommor växte den inne i annat bråte. Jag lyckades gräva upp en rot och flyttade den till ett annat ställe där den tagit sig och nu är översållad med pyttesmå rosa rosor som bara blommar någon dag. Vem kan säga vad den heter?

Den senaste tiden har vi ändå mest kunnat njuta av de här rosenbuskarna som finns på flere olika platser i Rosendal torpet.Här kallar vi dem för midsommarrosor, men i Sverige går de väl främst under namnet Finlands vita ros.  De har också tagit sig när jag röjt bort ogräset runt rötterna och gett dem lite energi (läs hästgödsel). I år har de blommar överdådigt och länge - pga det kalla vädret. 

Och hur är det med de nya rosorna som jag planterat in? 

Tjaa, som med allt annat i Rosendal torpet. Lite si som så....

Planterat på fel ställen....försvinner in i annan grönska....sköts kanske inte som det borde.....

Men ibland flammar något till och blir så himla fint, trots allt....

Underbart väder - för bastureparation!

 Vädret har varit perfekt de senaste dagarna! Kallt och regnigt, alldeles utmärkt väder för bastureparation. I morgon blir det invigningsfest, för nu är jobbet nästan klart. Och jag är faktiskt  både stolt och nöjd. Stolt över att vi två, gubben och jag fick till det. Och nöjd med resultatet.
Jag har inte "före och efter"-bilder, men jag kan försäkra att den såg trist ut. Stockpanelen hade gulnat och såg smutsig ut. Bastulaven var sliten med uppenbar risk för stickor i baken. Bastukammarens inredning bestod av lite saker härifrån och därifrån som inte alls hörde ihop.

Nu behandlade vi alla väggar i både bastu och bastukammare med den allra mörkaste nyansen av Tikkurilas bastuskydd, Supi Arctic. En lite glittrande, nästan svart färg som ger lite intryck av gammal rökbastu. Men på ett mysigt sätt! I bastukammaren målade vi dörren och alla lister med en blågrå färg. som kontrast, medan alla gamla möbler, tom ljuslampetten fick sig en omgång med vit färg. Ingenting nytt, allt gammalt duger nog bra, bara man lite fixar till det. Blommor i vasen och det blir hur mysigt som helst!

Det största projektet var ändå att byta ut bastulaven och bygga en ny bänk, den under fönstret. Vi valde värmebehandlad asp och behandlade fönsterbågar med Tikkurilas Supi bastuvax i en nyans som liknar bastulaven. Som sagt; i morgon kväll har vi bastufest, gubben och jag!

Lite om eld och svalka

Det är ganska fascinerande hur olika växter ger olika stämning. 

I rabatten framför huset brinner det! Hela platsen känns solig och  varm. 

Men när man går runt hörnet, till baksidan på huset så slår  svalkan emot en. 

Visst, där är mer skuggigt och fuktigt, med ett alldeles annorlunda mikroklimat.
Men den svala atmosfären beror  också på att växterna här är gröna och vita.

 Lite i rosa, men här finns inte granna eldsprakande färger.  

Midsommarkärlek i trädgården

Humlen på min nya humlestör blir ömt omslingrad av en ljusrosa akleja. Jag lyckas inte återge det på bilden, men det är ett så vackert par. Och de har hittat varann, helt på egen hand! 

Och så är det vanligtvis i Rosendal-torpet.
Sällan kan jag ta äran åt mig, om växterna passar ihop. Dels har jag för lite kunskap, dels är jag för ostrukturerad när jag planterar. Jag gräver  ner växter där det råkar finnas plats. Fast jag kanske hade helt andra planer för det området....Eller fast det är en skuggig plats och just den växten vill ha sol. Eller fast det bredvid finns en växt som växer sig gigantisk och kväver den lilla stackaren. 

Men ofta blir det faktiskt rätt bra ändå! 

Och dessutom har jag ju ännu större orsak att glädjas åt överraskande kärleksmötena mellan växter, än om det är resultat av medveten, strukturerad planering!

Men för att komma ihåg vilka växter som tycker om varandra så öppnar jag en ny etikett som heter kärlekspar. Till kärleksparen hänför jag också den gula nunneörten och den här hostan som har blad med gul kant

Om att se det stora i det lilla

Ibland krävs förstoringsglas för att se det stora i det lilla. Dvs. om man tar det bokstavligen.

Som t.ex. den här lilla trädgårdsvivan som jag frösådde för flere år sen. En planta har överlevt. Den är pytteliten, men så vacker att hjärtat slår volter. Men, men - den finns på alldeles fel ställe, den syns knappt bland andra större växter. . 

Den här lilla vita förgätmigejen fick också mitt hjärta att slå volter. Den har jag inte planterat- den har hittat sin plats, helt av sig själv. Och det gör mig så glad! Men ingen annan än jag ser den, inklämd mellan vattentunnan och några stora stenar. De här små skönheterna njuter jag av - men ligger på mage med förstoringsglas för att se! Nåja, kanske inte riktigt....

Men uttrycket "att se det stora i det lilla" skall inte tas bokstavligt, utan symboliskt. Det är viktigt att kunna ta vara på livets små glädjeämnen och njuta av dem. Små saker, som ger stor glädje, bara man tar vara på dem! Doften av syrener, den svartvita flugsnapparens sång har glatt mig den sista tiden. Det finns enormt många saker att glädja sig åt i trädgården nu. Bara man ser dem - och inte stirrar på bladlöss och annan ohyra, ogräs och gräs som bör klippas - och allt annat som pockar på uppmärksamhet och kanske gör en blind för de små källorna till glädje.

Insikter om utsikt

Insikt nr 1;  Det spelar ingen roll fast fönstren är skitiga, om syrener och äppelträd blommar! 
Vem ser smutsen, när utsikten är betagande! Inte jag åtminstone.
Hmm...nåja....Kanske de borde tvättas....Men inte nu, jag ser förbi smutsen, ut i min trädgård och njuter.....

Insikt nr 2; Utsikten har betydelse!
Förra veckoslutet regnade det. Både lördag och söndag, från morgon till kväll! Och senaste veckoslut hela lördagen. Men so what! Både jag och gubben vandrar från fönster till fönster och njuter av trädgården. Och alla rum har fönster åt två håll. Men hmm....utanför köksfönstret är det ju inte utsikt...utan en grön vägg av syren. Och från ett fönster ser man avloppstanken som är täckt av kompost och löv....Kanske det borde åtgärdas.....

Insikt nr 3; Utsikten lagras bäst i hjärtat!
Fotar du utsikten alla mornar, frågade gubben, när jag gick med kameran från fönster till fönster.
Jo, och alla kvällar, för i kvällsljus är utsikten bedårande. MEN - fotona blir platta, färgerna bleka och den svartvita flugsnapparen som sitter i trädet sjunger hörs inte på bilderna. Och med mitt fotokunnande och kamera lyckas jag inte fånga den underbara kombinationen av vit-rosa äppelblom, rosa tulpaner, faluröd utebod och grön tallskog i bakgrunden. Så hmm..tja...jag tror jag slänger kameran och sparar utsikten i hjärtat....

Insikt nr 4; Dass med utsikt är lyx!

Vi har utedass - med utsikt. När fåglarna sjunger och solen skiner sitter man gärna där - med dörren öppen. Men när vi byggde till fick torpet moderna bekvämligheter. Badrum och wc - med två fönster, åt olika håll. Och  har man dörren öppen så ser man åt tredje håll. Det är lyx - och lyx är också att ingen, ingen ser in, åtminstone inte på sommaren när grönskan är tät utanför..Men hmmm...tänk om nån kommer....då ser de att jag sitter på dasset....fast vad ända in vassen spelar det för roll....

Regnet kom före midsommar

Idag kom regnet. Äntligen får man väl säga, efter den värsta pollenperioden i mannaminne. Under den senaste tiden har ett gult damm lagt sig över allting. Nu tvättade regnet naturen....


I regnvädret funderade jag över om vad min mamma egentligen sa om varför det var viktigt med regn före midsommar. Och via Google hittade jag talesätter som härstammar från bondepraktikan;"Bed om regn före midsommar, efteråt kommer det nog din bön förutan". 


Enligt min kloka mamma avsågs att regnet behövdes före midsommar för att göra nytta för grödorna. Enligt bondepraktikan - eller egentligen Internet avses att regn efter midsommar är långvarigt och skadligt.


Oberoende - regnet både behövdes och gjorde gott. "Trastarna ser lyckliga ut" sa min man. Ja, de stackars trastarna och stararna har haft hårt jobb att hitta mat i den torra gräsmattan.Också i rabatterna skrattade perennerna av glädje över rotblötan.  Lyckliga är också pollenallergikerna som har haft en svår vår. Rosendal torpet bidrar ju till eländet - här finns mer än 70 björkar som i år har varit gula av pollenfyllda hängen. Nu har grönskan tagit överhanden, men så här såg det ut i björklunden den 20 maj

Ursäkta, men jag har inte hunnit....

 ¨¨

Du har inte skrivit i bloggen på länge, påpeka mina vänner på trädgårdsklubbens plantbytarträff nyligen. Jag fick en kort släng av dåligt samvete - som gick snabbt om, när jag påminde mig själv om min trädgårdsfilosofi, som också gäller bloggandet:
Det skall vara lust och inte last. Det finns inga måsten när det handlar om trädgård. Det skall vara roligt, inte betungande!

Och se, nu har jag inte hunnit blogga, för  jag har  bråttom med att njuta.Jag går långsamt genom trädgården och insuper allt det vackra, spirande. För när jag svänger ryggen till, ja då har det kanske blommat ut!

I år vaknade allt i naturen på en enda gång. Det kändes som om sommaren kom under en natt. Samtidigt  blommar nu plommonträd, äppelträd, syren - ja till och med mina sena tulpaner står i blom bl.a. de de här alldeles underbara rosa, dubbla på bilden ovan. Så därför kära vänner, har jag inte låtit er ta del av min trädgård, utan suger för mig själv på karamellen.

Men om sanningen ska fram....visst har vi haft en hel del projekt på gång också. Så småningom skall jag berätta om våra små och stora byggprojekt. I väntan på det får ni  njuta av mina rosa tulpaner. Som fortfarande blommar!

Kyligt - som vanligt.....

Det har varit och är fortsättningsvis en kylig vår och sommaren kommer sakta, sakta. Björkarna skiftar ännu enbart i gult (pollenhalten är hög!), ännu blommar endast vitsippor, lungört, scilla och några andra.

Den kyliga våren är ett dagligt samtalsämne, ändå vill jag snusförnuftigt säga att det har varit nästan exakt likadant väder de senaste åtta åren. Min andra femårskalender är på slutrakan och jag har nu bokfört väder i nio år antecknat. Och det är fascinerande hur vädret är lika, år efter år. I början av maj är det vanligen ca 8-12 grader och kyliga vindar. Om jag skulle spå väder, skulle jag förutse en en kort värmebölja i medlet av maj (som alltid) sen blir det kyligare igen, ja t.om. nattfrost (som alltid). ¨
Fast kanske ändå bäst att låta Foreca ta hand om väderprognoserna, eftersom min teori inte riktigt håller! T.ex. år 2004 och 2006 var det 27 grader den här dagen!!

Men nu tycker jag det är bra det inte är så varmt. Det är ännu så mycket som måste göras i trädgården innan grönskan exploderar. Så låt det gå långsam i fortsättningen också, tack!

Skönt att kura inne!

 

Påsken kom med snöslask. Som vanligt, höll jag på att säga.

Jag har aldrig riktigt haft nån känsla för att pynta och fira påsk. Ännu mindre sen den påsk för fem år

sedan, då min mamma somnade in för gott på påsklördagen - efter världens längsta långfredag.

Då inföll påsklördagen också den 7 april, som i år.

Påmindes nyss om att mamma alltid sa att dåligt väder hör till påsken.

Så är det också i år. Idag, långfredagen kom det våt snö, nästan hela dagen.

Men trots att jag inte pyntar och firar - och trots sorgliga minnen - njuter jag ändå av de lediga dagarna och våren som är här, snöslask till trots.

Jag eldar en brasa, plockar fram en bok, njuter av tystnaden och friden i Rosendal torpet. 

Stararna anlände först....

I år hann stararna först till Rosendal-torpet.
Vi har knappt hunnit på veckoslutsbesök, av någon konstig anledning.
Vi var och hängde upp några nya fågelholkar, som tur var, för både starar och mesar är nu i full gång.
I går gjorde vi ett snabbt besök för att slänga julpyntet och placera ut några glada vårblommor.
Kvasten är också beredd för färd till Blåkulla :)
Nu ser vi framemot påsken, då vi flyttar hit för de kommande halvåret!
Beklagar foto kvaliteten - det är taget med min mobiltelefon, och jag har inte lärt mig använda den.

Vem kan motstå????

Jag kan inte använda stolen på grund av backnejlikan som självsått sig vid mina fötter.
Jag kan inte stänga dörren till vedboden pga prästkragen. 

Och rödbläran växer precis där jag tänkte placera bordet. 

Det ser ju inte så prydligt och välskött ut precis..... 

Men den här växkraften och färgglädjen som jag får gratis, den kan jag inte motstå, den får stanna. 

Bastualtanen inreds - nummer 1

I år skall bastualtanen inredas! Både med möbler och växter!! Platsen är vår verkliga storfavvo och det har den varit från första början, då det inte ens kunde kallas för altan. Men trots att den var smal och trång, har vi haft många mysiga stunder här, speciellt i kvällssolen, före och efter bastun. Eller som i den översta bilden, med kaffekoppen, i den första vårsolen.

I samband med torptillbyggnaden förstorade vi bastualtanen och byggde ett plexitak över hela terrassen. I sista stund beslöt vi att INTE bygga räcke på framsidan. Eller - ärligt sagt, det var jag som beslöt det och både gubben, byggkillar och många vänner har varit lite tveksamma till  beslutet.

Men jag ser ju för mig att det framför terrassen finns en stor planteringslåda med slingrande klematis, året om gröna barrträd, något som lite skuggar solen, något som hänger ner över kanten, grönt, vitt, något i blått, kanske något silvrigt....

I Viherpeukalots nätbutik finns följande som jag tror skall passa för krukodling och i det soliga läge. Men jag tar gärna också gärna emot andra råd.

Kinesisk en (Juniperus chinensis),  Klematis (Patens-gruppen, Multi Blue), Liten stefanandra (Stephanandra incisa 'Crispa')

Vilken fin vinterdag!

Oj vilken fin vinterdag vi hade i går. Några grader kallt och solsken.
Ett tunt lager snö täckte praktiskt allt! Träden var helt vita och underbart vackra.
I trädgården fanns fullt av spår av harar, hjortar och fåglar.

Vi gjorde ett snabbt besök i torpet, men man skulle gärna stannat lite längre.
Så här skulle vintern gärna få fortsätta nu några månader.

Jag undrar hur grodorna i dammen har det?

Min damm är egentligen bara en liten pöl som jag själv grävt. Inga hästkrafter behövdes, utan endast spade och kvinnokraft. Berget kom snabbt emot så dammen blev varken stor eller djup. Men den är till stor glädje för både oss och djurlivet. Eftersom den finns utanför fönstret så kan vi lätt följa med när fåglarna badar i dammen så det står härliga till. Grodorna har också hittat dammen. Först var de jätteblyga och dök, så fort vi närmade oss fönstret. Men ganska snart blev de vana vid oss. 

Nu undrar jag ändå hur grodorna har det under vintern? Och stör jag grodornas liv i dammen när jag tömmer och städar ur dammen? Och när skall jag i såfall städa ur dammen, för att minst störa grodorna? Jag har ännu inte set grodyngel i dammen. Vad skall jag göra för att de skall trivas så bra att de lägger ägg?

Torpardrömmar = pioner och fingerborgsblommor

Pioner och fingerborgsblommor är för mig symbolen för den ultimata torpdrömmen.
Dessutom är de minnessaker för mig.

Nära mitt barndomshem finns ett litet torp, som åtminstone i barndom, hade en vildvuxen trädgård, full av pioner och fingerborgsblommor. Som barn drömde jag om att någongång få bo i det torpet. Jag tyckte det var så fint när blommorna växte inne i det höga gräset.

När min mamma och pappa gick bort, ärvde jag en tomt, granne till torpet.
Jag sålde tomten och har nu satt fast de pengarna jag fick vid försäljningen i mitt eget torp med pioner och fingerborgsblommor. Det känns som om jag har förverkligat min barndomsdröm.

Jag har nu bara två pioner. Den vita, med fantastiska stora dubbla blommor,
har jag fått av en vän som delade en urgammal pion vid sitt hus.
Den enkla rosa  planterade från en ynklig rot och var bland det första jag planterade i Rosendal torpet.
I sommar skall jag  plantera fler pioner!

Blåeld och kungsljus - för biologisk mångfald

De här vilda blommorna från min torparträdgård, i svenska blå-gula färger, vill jag förära alla mina nya svenska bloggvänner. 

De är också en bra symbol för min trädgård, eftersom blåeld och kungsljus båda hör till de växter som dyker upp precis där de själva vill och inte alls där jag vill!

De är båda två-åringar, första året kommer en liten bladrosett som jag inte kan motstå. 

Nästa år bladen gigantiska och  blomspirorna är meter höga, till min glädje och fasa. 

Jag vill också publicera bilden med en hälsning till min älskade dotter Vivi , på sjukhus i Irland. Vivi har lärt mig massor om hur man kan befrämja den biologisk mångfalden i sin egen lilla trädgård - och framför allt varför!  Blåelden är nämligen en växt som har stor betydelse för fjärilsbeståndet.

Eftersom jag inte kan hämta blommor åt dig till sjukhuset, så får du Vivi den här "digitala buketten" med en stor kram! Hoppas du snart är i full gång med att rädda den biologiska mångfalden igen.

Namnet förpliktigar!

 

Ja, så är det! Bor man i Rosendal bör man ha en rosendal!
Jag vet, jag tar risker. Rosor är ju inte världens mest lättskötta och jag är inte världens mest flitiga trädgårdsmänniska. Min filosofi är ju att inte dalta med växterna, inte skämma bort dem. Lite skämtsamt....lite på allvar.

Jag vet, jag säger så eftersom jag är lat, jag ids inte vattna, gödsla, vintertäcka, pyssla om. Men jag vill ändå ha rosor. Jag läser webbsidor och bloggvänners rossidor och blir allt mer inspirerad. Nu finns det ett tiotal buskrosor i min trädgård. I sommar vill jag plantera fler rosor! Vill du också ha rosinspiration, läs då mina bloggvänner Margot (Mammas blommor) eller Ingers (Kärleksstigen) bloggar. Eller hur fint Gela berättar om Hansa rosen i Gelas hem och trädgård. Flora Linneas webbsida inte att förglömma. Det fungerar jättefint att beställa rosor via deras webbutik, också hit till Finland. Tack alla snälla för underbar rosinspiration. Hoppas den ger mig en underbar rosendal i Rosendal!!

I år är det ordning på torpet! Eller så inte....

Ett nytt år gör mig alltid lyrisk och förväntansfull inför den nya torpträdgårdssäsongen. Inget har ännu gått fel. I min fantasi blommar rosorna precis som på bilderna på Internet, rabatterna är precis så färgstämda och välplanerade som jag ser dem för mig och köksträdgårdens skördar är frodiga. I tankarna håller jag fast vid mitt årliga höstlöfte om att inte låta frösådder och ogräs ta överhanden. Vallmon, ringblommor och gurkört hålls istyr, inte som på bilden här. Jag lovar binda upp växter i tid och ge stöd åt ärter och bönor. Jag bläddrar i frökataloger, ritar och planerar. Å, vad fint det skall bli, sommaren 2012!
Men innerst inne vet jag...det där är inte jag och inte min trädgård. De facto är jag och min trädgård rufsiga, ostrukturerade, vildvuxna och spontana. Vi låter naturen ha sin gång och bryr oss inte så mycket om HurDetBordeVara och HurAndraHarDet.
Men kanske...kanske jag i år ändå har mera ordning på mig själv och min torpträdgård.....Eller så inte....